Tre raka förluster och en av de tuffaste starterna i allsvenskan i klubbens historia. Det var mycket press för IFK in i mötet med Häcken på så sätt att man så fort som möjligt skulle behöva bryta den negativa trenden.
Det mot ett Häcken som man inte vunnit mot på fem raka möten.
IFK inledde piggast, framför allt tack vare en spelsugen Eman Markovic, men fick inte till de där riktigt heta lägena i början. Istället fick Oscar Jansson göra en kanonräddning när Alexander Jeremejeff fick jätteläge för gästerna tidigt i första halvleken.
Jacob Ortmark svarade åt andra hållet med att rulla bollen tätt utanför.
Det kändes som att målet skulle komma förr eller senare och när det väl gjorde det var det Häcken som svarade för det. Even Hovland nådde högst på en hörna efter att fyra (!) IFK-spelare ramlat på stort sett samma yta.
0–1 och en känsla av ännu mer uppförsbacke för hemmalaget som började se frustrerat ut. Kvitteringen skulle dock komma till slut, när den behövdes som mest. Även det målet på nick där Jonathan Levis hörna nickades i mål av Jacob Ortmark, en av planens kortaste spelare, fram till 1–1.
En viktig kvittering för IFK som hade oavgjort med sig in i halvtidsvilan.
5 598 personer var på plats på läktarna och fick se IFK rulla en boll i mål via Christoffer Nyman nästan omgående i den andra halvleken, men vinkat för offside, knapp sådan, på Daniel Eid i momentet innan.
Matchkvalitén sjönk därefter successivt med ett IFK som såg ängsligt ut för att åka på något mål bakåt och åka på en fjärde förlust på raken. Passningsspelet var sådär bitvis. Häcken dock alltid farligt när man kom fram i lägen, samtidigt som IFK tog sig fram till straffområdet men sällan så mycket längre än så.
Det var en matchbild som präglad av att båda lagen kommit från en del smällar, för Häckens del derbyförlust mot IFK Göteborg senast.
Det blev mest ställningskrig och chansfattigt ända in i mål på matchen och till slut delad pott.
IFK:s första allsvenska poäng i år.