Josef Massi har varit tränare i en rad olika klubbar i Norrköping och Finspång. Han hjälpte bland annat Sleipner upp i division 1 för ett antal år sedan.
Han är tränaren som varit ett stående inslag i den lokala fotbollen i över två decennier. Sleipner, Lindö och Adas är några av klubbarna han varit ledare i.
Nu senast hjälpte han Torstorp att ta klivet upp i division 3. Hans tionde avancemang som tränare.
Men Josef Massi kommer inte att följa med laget upp i "trean". Han känner att han behöver en paus. Få en chans att hämta andan.
– Det är väl något som smugit sig på de senaste tre-fyra åren. När jag väl går in i ett tränarjobb, så tar det så mycket energi. Allt från träning till matcher. Det är verkligen gasen i botten, oavsett nivå. Jag behöver vara rättvis mot mig själv, och mot laget. Det krävs oerhört mycket, både fysiskt och mentalt. Därför tar jag klivet, säger han.
Hur är det att lämna nu när klubben precis tagit klivet upp?
– Jag kommer att fortsätta följa dem. Det är en förening jag unnar allt gott och som jag tycker ska spela högre upp än i division 4 som de har gjort. De har en oerhört stor organisation med många knattelag och jättebra möjligheter.
Att kombinera tränarrollen med ett heltidsjobb har blivit vardag, men det är också en vardag som kostar på. Dessutom dras han med diabetes sedan ett antal år tillbaka och behöver göra sitt för att hålla den under kontroll.
– Det är klart att den blir inte bättre av att man går upp i högvarv hela tiden som man gör när man är tränare. Den behöver jag få lite balans på. Ju äldre man blir desto mer noggrann behöver man vara. Stress och att kroppen går på högvarv hjälper inte.
Hur känner du av den sjukdomen?
– Det är att mina värden är höga. När man kommer hem efter en match känns det som man sprungit ett maraton. Men annars känner jag inte av det.
Bara under de här senaste veckorna, efter att säsongen tog slut och hans vardag lugnat ner sig, menar han att han märkt en skillnad.
– Min doktor har gett mig beröm och sagt att det börjar hända saker åt rätt håll.
Han ser inte det här som något permanent avsked till sporten utan tror att han kommer att komma tillbaka så småningom. Men när, var och på vilken nivå återstår att se.
– Jag har hållit på med det här hela livet. Först som spelare, där jag fick den stora äran att vara med i IFK Norrköpings A-trupp 1990, och sen spelade på alla nivåer. Som tränare har jag varit med från division 6 upp till division 1. Det är klart att det kommer kännas lite konstigt att vara utan fotboll nu. Men det kändes rätt att ta det här beslutet, säger han.