Det finns inga vägar som är spikraka. Ingen resa som inte innehåller motgångar. När Arnór Sigurdsson lämnade Norrköping sommaren 2023 hade han inte tänkt att vara tillbaka i Sverige mindre än två år senare.
Men här står vi.
Så nära Europa det går att komma, både bildligt och bokstavligt, men ändå inte där han själv hade trott för ett par år sedan.
– Självklart vill alla att det går bra hela tiden, det är då du njuter. Men ingen fotbollsspelare någonsin kommer att ha det så att det bara går uppåt. Frågan är hur du hanterar när det är en motgång. Jag är tacksam för mina motgångar, om du fattar vad jag menar. Då lär du känna dig själv och utvecklas. Också som person, säger Arnór Sigurdsson.
Vi träffar honom på Eleda Stadion, hans nya hemmaplan de kommande fyra åren så som det nya kontraktet är skrivet. Logen vi sitter i bär Malmö FF-legendaren Markus Rosenbergs namn. Tavlorna på väggarna, både här och runt om i arenan, vittnar om de framgångar som klubben gärna stolt visar upp.
Utanför fönstret, bakom soffgruppen där vi sitter, är det däremot mer himmelsgrått än himmelsblått.
– Det är konstigt att säga, men jag uppskattar nu allt jag har varit igenom. Jag hade inte ändrat på något om jag hade fått det. Också sjukdomen jag hade, det var inte länge men då uppskattar man livet.
Vi ska återkomma till hur han hamnade på allsvensk mark igen – men först är det oundvikligt att fråga om de känslor som han väckte i supporterleden genom att välja en annan klubb än IFK.
– Jag hade bra snack med Magni (Fannberg, sportchefen), men det var efter att allt var klart med Malmö. Jag har bara bra grejer att säga, det är spännande det som händer nu i Norrköping med honom och en ny tränare. Jag hade snack med Magni men ingenting om kontrakt eller pengar. Jag ville spela om titlar, jag är 25 och har inte vunnit någonting. Jag vill också spela i Europa. Man känner redan hur det är i stan och i laget här, de här är vinnare, säger Sigurdsson.
Vad säger du om reaktionerna från IFK-supportrarna?
– Jag har fått den frågan innan. Jag förstår reaktionerna. Hundra procent. Det är också kanske för den där intervjun där jag sa att om jag kommer tillbaka till allsvenskan då blir det IFK Norrköping. När jag sa det var det exakt så jag kände. Okej, skulle jag ha sagt det eller inte? Men då var det så jag kände så varför inte? Då trodde jag inte att jag skulle vara tillbaka i allsvenskan efter två år. Mer att jag skulle komma tillbaka som 33 år gammal gubbe.
Sigurdsson stannar upp en liten stund.
– Absolut fattar jag att många blir arga. Men jag tror också att det är väldigt många som fattar det här beslutet fotbollsmässigt.
Kommentarerna i sociala medier lät inte heller vänta på sig. Det fanns en känsla av sårad kärlek hos många.
– Jag har fått väldigt mycket skit. Men även folk som önskar mig lycka till. Jag har sagt många gånger att min tid i Norrköping var otrolig, jag kommer alltid att vara tacksam för den. Folket runt klubben, spelare, alla som jag har jobbat med. Även fansen. De är en jättestor del av min karriär, men nu blev det så här och jag känner ingen ånger. Jag är väldigt nöjd med var jag är i dag.
Hur kommer det vara att möta IFK Norrköping?
– Speciellt. Jag ser fram emot det, på ett bra sätt, att komma tillbaka till Parken och spela.
Om Arnór Sigurdsson har tagit åt sig av de upprörda känslorna så visar han det i alla fall inte utåt. Han är trygg i sitt val, ser fram emot säsongen, och låter inte åsikter om honom komma åt honom.
– Som fotbollsspelare får du inte göra det. Folk får säga vad de vill men jag kommer aldrig att lyssna på det för det är jag som vet vad som har hänt eller hur det har varit. Jag tycker att jag är ganska bra på det för jag kan blocka allt sådant, all skit ger mig bara en energiboost.
Magni förstod ditt beslut?
– Det gjorde han absolut. Och där Norrköping ligger nu är jag kanske inte exakt vad de behövde. De bygger något nytt, de har en väldigt spännande ny tränare, har fått David Moberg Karlsson tillbaka, "Trasten" (Arnór Traustason) och "Totte" (Christoffer Nyman) är kvar och så har de unga spännande spelare som kommer upp. Det händer många positiva saker även om de inte riktigt står där de vill just nu.
Arnór Sigurdsson knäpper händerna och lägger dem i knäet. Blicken är fast och stadig. På Eleda Stadion är det en lugn eftermiddag, laget är träningsledigt efter cupsegern mot Elfsborg två dagar tidigare.
Hittills har han inte spelat för sin nya klubb sedan han kom – även om han är redo nu, beskriver sig som mer spelsugen än någonsin, kommer han också från en av karriärens tuffaste perioder. Arnór Sigurdssons sista halvår i Blackburn var tufft. När klubben valde att ställa honom utanför truppen, efter att de flesta transferfönster redan hade stängt, var det kulmen på allt.
– Jag hade varit skadad sedan slutet på november men var tillbaka och redo i mitten av januari. Då blev jag pushad och det blev värre. Sedan hamnade klubben i en situation där de hade köpt för många spelare utan att veta det. De behövde lämna en utanför truppen och då var det styrelsen och ägarna som tog beslutet att det skulle vara jag. Det var inte tränarens beslut. Och jag vet ärligt talat att om du tar ut 26 spelare i Blackburn är jag en av de allra bästa. Men så är fotbollen. Det är mycket politik.
Han själv ser faktumet att hans kontrakt skulle gå ut i sommar och att han inte ville förlänga som en stor anledning.
Hur tog du beskedet?
– Det var oväntat. Jag hade nobbat klubbar i januari för att jag ville bli frisk och fajtas för att Blackburn skulle nå Premier League. Förra sommaren ville Norwich (med Glen Riddersholm) köpa mig men då nobbade Blackburn alla bud. Det här var inte rimligt. Men då är jag en sådan person och karaktär som inte kommer låta något komma åt mig. Jag menar inte att vara kaxig men som fotbollsspelare måste du ha självförtroende.
En dag gick han till träningen i Blackburn och såg fram mot att snart kunna spela igen. Nästa dag behövde han leta ny klubb i ett läge där det inte fanns så många vägar kvar att gå.
– Jag kunde ha tränat med Blackburn till sommaren men det hade bara varit jättekonstigt. Malmö hade hört av sig några gånger innan det hände, när jag bröt mitt kontrakt med Blackburn var Malmö först igen. För mig var det ingen fråga när den här situationen blev att Malmö var rätt steg för mig. När allt var klart kom det frågor från klubbar men det var för sent, säger Sigurdsson.
Sista säsongen i Championship slutade på fem inhopp och ett mål för Arnór Sigurdsson. Problemen började ganska tidigt.
– Först var det sjukdom i oktober förra året. Där var det något med magen. Magsyra. Jag kunde inte äta som jag ville och kastade upp allt jag åt. Det var en månad som var den värsta månaden i mitt liv. Efter det tror jag att jag tappade fyra–fem kilo och när jag kom i gång var kroppen inte redo. Då drog jag framsidan av låret. Efter det var det vaden. Jag har aldrig haft muskelskador innan så det kopplades till sjukdomen. Men nu har jag byggt upp fysiken och känner mig som Arnór Sigurdsson igen.
Fick du något svar på vad det berodde på med magen?
– Nej, inte riktigt. Det började efter sommaren. Jag var utomlands, kanske åt något. Men jag vet inte exakt vad.
Det måste ha varit frustrerande att ha problemen och inte veta vad det var?
– Ja. Efter det uppskattar man hur det är att må bra. När man mår skit fattar man hur det är att vara frisk. Det gick så långsamt och vi hittade inte vad det var. Sedan körde jag en sådan gastroskopi med kamera i magen och då såg de att det var svullet.
Är du orolig att det ska komma tillbaka?
– Nej, jag fick några starka tabletter. Och nu känner jag att jag har byggt upp styrkan igen.
Den isländske landslagsmannen ser sig som en bättre spelare i dag än när han lämnade IFK för England. Även om tiden i Blackburn, dit han värvades av den nuvarande svenske förbundskaptenen Jon Dahl Tomasson, var upp och ner.
Det skulle också kunna vara lätt att se steget till allsvenskan som ett steg bakåt.
Arnór Sigurdsson vill inte se det så.
– Såklart var drömmen att spela Premier League när jag gick till Blackburn. Sedan blev det mycket sjukdomar och skador. Det är inte så mycket att göra åt. Jag ser det inte som ett steg till allsvenskan utan ett steg till Malmö FF som klubb. Jag har lärt mig under min tid som spelare att inte tänka så mycket. Man vet aldrig vad som kommer att hända, nu hamnade jag i den här situationen och njuter varje dag av att vara här.
– Jag tror inte att folk fattar hur stort intresse det är runt allsvenskan. Hur häftigt det är att få spela i den här ligan, de stora matcherna med 20 000–30 000 fans. Det är inte så i England.
Det är bättre här?
– Det är bättre tryck. Ibland när jag spelade matcher i England var det tyst. Jag kunde tjata på högerbacken från vänsterkanten och han hörde vad jag sa. I allsvenskan är det inte så. Det är något speciellt och det har jag saknat.
Vi går ut på de för dagen tomma läktarna för att ta bilderna ute på Arnór Sigurdssons nya hemmaarena. I Malmös stenhårda konkurrens ska han hitta tillbaka till sin bästa nivå igen. Ett val som rivit upp känslor men som han själv är väldigt trygg i.
För han själv vet att fotbollsvärlden är svår att förutse.
Och att saker sällan blir som man hade tänkt sig.