Henric Pekkala har god insyn i IFK:s trupp: "Det är en miljö där jag känner igen flera spelare från tiden i akademin och Sylvia. Att få chansen att komma upp i elitmiljö, påverka och bidra, lockar väldigt mycket."
Influensadäckad, men glad.
Under söndagen blev den illa dolda hemligheten offentliggjord: Henric Pekkala lämnar huvudtränarskapet i Sylvia och tar en assisterande roll i IFK Norrköpings herrlag.
– Det är framför allt två känslor: väldigt roligt och hedrande. Det gör mig stolt att få ett sånt uppdrag. IFK har valt att tro på mig de senaste åren och gett mig chansen, säger han.
Avtalet gäller i två år. Inga andra klubbar, förutom Sylvia, var inblandade, enligt Henric Pekkala.
Strax före jul skrev han på kontraktet. Därmed blir 27-åringen ytterligare ett namn på den långa listan med tränare som gått från Sylvia till högre höjder.
– Jag skulle säga att min främsta egenskap är att jag är en pådrivare på träningsplanen och väldigt, väldigt noggrann hela tiden. Jag vill hela tiden gör saker lite bättre än vi gjort tidigare. Jag har ett extremt driv i det.
Han känner inte nytillträdde huvudtränaren Martin Falk sedan tidigare, men innan Henric Pekkala blev krasslig träffades duon för en längre sittning.
Martin Falk är 29 år, Henric Pekkala är 27 år.
– Jag har varit fotbollstränare i ungefär tio års tid, jag började relativt tidigt hemma i Linköping. Klart att det har gått fort sedan jag kom till Norrköping, men det har också varit extremt lärorika år, säger han.
– Man har byggt upp en verksamhet och en kultur där det är väldigt stor transparens mellan akademi, A-lag och även Sylvia. Det är mycket kompetensutbyte, många fotbollsdiskussioner. Då spelar det lite mindre roll om man tränar U16 eller om man är uppe i A-laget.
2023 förde Henric Pekkala IFK:s P19-lag till SM-guld och 2024 blev det kval till Ettan med Sylvia.
Tränarlöftet har även en mindre känd spelarkarriär. I tonåren tillhörde han toppskiktet i sin årskull.
– Jag var på ett eller två landslagsläger. Jag gillar inte att prata om det för mycket, men jag var ganska duktig. Sen fick jag rejäla problem med min höft som inte ville ge med sig. Vi opererade den utan att det blev särskilt mycket bättre. I den perioden började jag hjälpa till som ledare, sen gled jag över på det spåret.
Karle IF:s P97:or skördade ungdomliga framgångar. Där spelade Henric Pekkala tillsammans med bland andra Simon Olsson och Mohanad Jeahze, som sedermera slog igenom i allsvenskan och hamnade utomlands.
Henric Pekkala var även lagkamrat med IFK-produkten Filip Dagerstål på elitpojklägret i Halmstad.
– Precis som för många, många andra var min dröm att bli fotbollsproffs. Det viktigaste jag fick med mig var drivet, att ha en målsättning och jobba efter den. Det går att applicera på många saker i livet, bland annat som fotbollstränare.
Skadade mittbacken Filip Dagerstål tillhör Lech Poznan.
Mittfältaren Simon Olsson tillhör nederländska Heerenveen och har landslagsmeriter.
Vänsterbacken Mohanad Jeahze i Hammarbys tröja säsongen 2022.
Hur var du som spelare?
– Jag var central mittfältare i grunden. Jag hade en okej funktionell teknik, Passning och mottagning, ganska basic i det där utan att göra för många misstag. Jag sprang i princip alltid mest av alla och var rätt bra på att vinna bollen.
– Jag var ganska mycket mindre än alla andra, jag var väldigt sen i växten. Jag fick alltid kämpa och slita lite mer, för jag hade aldrig något fysiskt övertag.
Efter elitpojklägret lämnade han Karle för AFK Linköping. Det tog inte lång tid innan IFK:s akademi kallade.
– Hösten 2013 skulle jag spela färdigt säsongen i AFK innan jag skrevs över till IFK. Efter säsongen hade vi en internmatch, det var då jag slet bort en benbit i höften. Efter det kom jag inte in i någon matchform. Jag spelade aldrig någon match för IFK.