I sin 100:e allsvenska match för IFK svarade Arnór Traustason för ett avgörande mål som spikade slutresultatet till 4-2.
Utgångspunkten är från vänster. Därifrån kan den 31-årige mittfältaren från Island röra sig med ganska stor frihet, speciellt i anfallsspelet. Den som har följt IFK de senaste åren vet att det var ett liknande upplägg som var en av flera nycklar bakom succén som gjorde klubben till oväntade svenska mästare 2015.
Då vek Traustason inåt och öppnade upp kanten för Christopher Telo.
Inför bortamötet med IFK Göteborg hade han fått en liknande roll igen i den här upplagan av IFK. Till skillnad från sin tidigare roll som sexa och med en mer central utgångspunkt var det återigen en position till vänster i utgångsläget. Därifrån har han kommit till sin rätt och bland annat varit målskytt tre matcher i rad.
– Jag får springa lite fritt. Det krävs mycket jobb, mycket löp, men det hjälper laget och då är jag nöjd. Jag bidrar mer framåt än vad jag har gjort, säger Traustason i samband med torsdagens träningspass.
IFK kommer från en tuff vecka belastningsmässigt, med tre matcher på åtta dagar. När de har gett sju av nio poäng är det förstås lättare, men Traustason är en av flera som den här dagen inte är med i alla övningar.
Vilka är direktiven du har fått från Andreas Alm, att du kan göra mycket vad du vill om du jobbar hårt?
– Nej då, han har sagt några grejer till mig som han vill att jag ska göra. Sedan hinner man inte alltid göra dem, men det är även upp till de andra att läsa av spelet där.
Just i anfallsspelet handlar det dock om att röra sig över stora ytor. Då är han nästan lika ofta centralt och till höger och där blir det ofta mycket upp till honom själv att känna av.
– Ja, exakt. Där ytorna finns, där försöker jag att vara.
Hur likt är det rollen du hade 2015?
– Det är lite av den rollen. Jag var nog lite mer till vänster 2015, men jag hade friheten då också.
Vad kände du när Andreas Alm sa att han ville att du skulle ha en sådan här roll, var det ”yes” direkt?
– Nej, jag tänkte inte yes först utan mer … okej. Men som sagt, hjälper det laget är jag nöjd. Vi ska vinna fotbollsmatcher, det är det viktigaste, svarar den 56-faldige isländske landslagsmannen.
Efter att ha avgjort borta mot Malmö i sista omgången 2015. Här firar Arnór Traustason SM-guldet tillsammans med Alhaji Kamara på det som numera heter Eleda Stadion.
Även för hans egen del har säsongen lyft nu när han har fått kontinuitet. Vintern och våren var rörig med lite skadeproblem och den omdiskuterade utvisningen i svenska cupen mot Brage, som sedermera gav en avstängning som följd.
– Nu är jag inne i det. Tåget har gått, hoppa på om ni vill, säger Traustason med ett leende.
Var du frustrerad innan?
– Jag? Nej, nej. Jag är aldrig frustrerad. Sedan är det klart att man tänker på det, men jag visste att det skulle komma.
Vad har gjort att ni har hittat rätt som lag efter den tuffa starten?
– Vi har ändrat lite i vårt spelsystem, sedan har vi bara jobbat hårt tillsammans. Det är det som hjälper jättemycket, att springa mer än de andra. Inte förlora en enda duell.
Sa ni det till varandra efter de inledande omgångarna, att ni skulle knyta näven och vända på det?
– Ja, alltså det är antingen det eller lägga sig ner i gräset och börja gråta. Det är bara att resa sig igen. Det är en ny match varje vecka och nya möjligheter.
Vad behöver ni som lag göra framåt för att inte tappa rytmen ni har nu?
– Jag gillar inte ordet ”tappa”, vi ska inte tappa någonting. Vi ska bara fortsätta med det vi har gjort. Vi spelar för varandra, vi spelar som ett lag och vi kommer till bra lägen. Vi gör mål och det är lite jobbigt att möta oss ibland och det är det vi vill. Det ska inte vara kul att möta oss, säger Arnór Traustason.
Vad betyder det att ni har vunnit matcherna på olika sätt?
– Precis. Jag hade den tron innan också om man tittar på vår trupp. Vi kan detta. Nu har vi visat några olika sätt som vi kan vinna matcher på, vi borde ha vunnit även borta mot Göteborg. Men poäng blev det och den andra halvleken tog vi med därifrån och byggde vidare på mot Elfsborg. Och sedan var det en helt annan matchbild mot Häcken.
Vito Hammershöy-Mistrati åkte på en ny smäll efter att ha kommit tillbaka från ryggproblemen.
IFK möter närmast AIK borta på söndag. I och med det täta matchandet var det flera spelare som hade egna upplägg under torsdagens träning. Bland annat körde Max Watson och Kevin Höög Jansson på egen hand, flera andra var med i delar av passet men inte hela. Yahya Kalley stod vid sidan helt.
Vito Hammershöy-Mistrati, som varit borta på grund av ryggproblem, var tillbaka i träning under onsdagen men åkte på en ny smäll då och klev av. På torsdagen var han återigen borta ur kollektivet.