Axel Floric, som tillhör P19-truppen, spelade drygt 70 minuter som högerback.
Genrepshelg. Tiden då Djurgården kan ge speltid åt en 14-åring, när några lag lyxar till det med en ledig weekend och där IFK Norrköping kan ställa ett väldigt reservbetonat lag på benen mot Degerfors.
Trots att premiärtemperaturen skruvas upp för varje timme som går är det läge att ta fram stora nypan salt när matcher likt dessa blir bedömda och granskade.
IFK blandade och gav mot Degerfors. Bolltempot kunde varit högre och bolltappen färre. Hemmalaget hade bryderier med såväl trixigt hale Maill Lundgren som köttaren Omar Faraj, men å andra sidan fick den allsvenska nykomlingen slita för att hålla Isak Andri Sigurgeirsson och David Moberg Karlsson i schack.
Det är mer intressant att utvärdera försäsongen i sin helhet.
Resultatmässigt facit: tre segrar och två kryss i träningsmatcherna, fyra segrar (varav en efter förlängning) och en förlust i svenska cupen. Sammanlagd målskillnad: 25–14.
Prestationsmässigt utfall: tydliga signaler kring en modell som går att förstå, några höga toppar och flera sekvenser belägna nere i den djupa dalen.
IFK har inte alltid suttit ihop under försäsongen.
Att det blivit blandad kompott är väntat och naturligt med tanke på totalrenoveringen som påbörjades för några månader sedan.
Typ en startelva är på andra äventyr. På in-fronten finns ett lån från Malmö FF och ett framtidsnamn från isländska andraligan. Axel Brönner har blivit uppflyttad från egna leden, Noel Sernelius och Ture Sandberg har förlängt. Åke Andersson bör rimligtvis gå samma öde till mötes.
Tillvägagångssättet kring Ture Sandberg är ett färskt exempel på att IFK:s sportsliga ledning tänker på ett mer proaktivt sätt nu. Att baka ihop en utlåning till superettan med en rejäl avtalsförlängning sänder förtroendeingivande signaler.
IFK har medvetet bantat den tidigare Parma-stora truppen. Rimligt.
Samtidigt var söndagens match en ny påminnelse om hur betydelsefulla truppens bärande spelare är. Teamet som jobbar med fysiologiska och medicinska frågor må jobba i det tysta, men sitter på ett massivt ansvar för att försöka hålla Christoffer Nyman, David Moberg Karlsson och Arnór Traustason i gott slag.
En annan veteran, David Mitov Nilsson, har bara spelat en match i år. I stället sticker David Andersson ut som ett av försäsongens största utropstecken. Mittbacken Kojo Peprah Oppong, som ofta agerade opolerat i Sundsvall, är här och nu lagets skarpaste mittback. Isak Andri Sigurgeirsson har ett annat klipp i steget än tidigare. Jesper Ceesay visar varför han var småhajpad för några år sedan. Yahya Kalley ser inte alls lika yr ut längre.
Axel Brönner är Axel Brönner.
Flera allsvenska lag som kan tänkas vara i IFK:s tabellskikt, exempelvis BP, har förutsättningar för att vara bättre i år än i fjol. Jag tror på IFK:s sportsliga omtag, men har svårt att tuta i mig själv att det kommer bli en promenad i Parken.
Allsvenskan är tuff, det är lättare sagt än gjort att bara gasa om konkurrenter som också tar till synes kloka vägval.
Som jag uttryckt tidigare: IFK kan bli elva i år igen, men då kommer det ske på ett annat sätt än i fjol.
På medlemsmötet i onsdags berättade sportchefen Magni Fannberg varför han tycker det är en "otroligt viktig del av upplevelsen och klubbidentiteten" att IFK spelar offensivt.
– Jag såg det så ofta förra året. Vi hade ledningen med 1–0, vi hade på något sätt råkat krångla bollen i mål, och sen stod Moberg Karlsson, "Trasten" och "Totte" och skulle stänga ner och bara jaga bollen, sa han och tog ny sats.
– De är våra lekpjäser, de ska underhålla publiken. Jag tar hellre att Degerfors eller någon annan klubb kontrar in ett mål på oss men att "Totte", "Trasten", Moberg, Brönner, Sigurgeirsson och våra unga är underhållande, lekfulla, kreativa, framåtlutade och vill något mer. Jag tror att det kommer ge oss fler sköna segrar i framtiden.
Sen applåderade publiken.