Hur analyserar man en match där Sverige redan från start ska vara överlägset? Där man, nästan, kunde garantera en hemmaseger på Friends Arena.

Där allt annat vore ett fiasko.

De svenska spelarna hade gått i den rätta mediaskolan före avspark i alla fall, Robin Quaison pratade om att sådana här matcher är svårare än man tror. Men 42–2 totalt mellan länderna inför kvällen och ett motstånd där förbundskaptenen Raymond Farrugia hade 76 spelare totalt (!) i den inhemska ligan samt några utlandsproffs att välja på sa ändå något.

Det fanns ett jobb som skulle göras i EM-kvalet – och det gjordes naturligtvis också via 3–0.

Förbundskaptenen Janne Andersson satsade offensivt med bland andra Norrköpingssonen Kristoffer Olsson från start på det svenska innermittfältet.

Han fick betalt direkt när Olsson var inblandad i Robin Quaisons 1–0 och svensk drömstart efter en minut och elva sekunder.

Andersson hade å andra sidan nästan kunnat kasta in vilken någorlunda kreativ innermittfältare som helst i en sådan här match och fått något tillbaka, men det kändes som rätt val från början.

Det blev rätt även i praktiken mot ett mer än lovligt blekt Malta.

Olsson har något som väldigt få andra har på det blågula landslagsinnermittfältet och han fick en tacksam match att arbeta på också. Man ska akta sig för att dra allt för stora växlar av en sådan här match, jag vet. Men det är inget snack om vilket lyft innermittfältaren fick av att vända hem till allsvenskan när han behövde skaka liv i sin fotbollskarriär igen. Krasnodar-proffset känns mer och mer gjuten som en del i det "nya" landslaget. Både här och nu och för framtiden.

Kristoffer Olsson var bra mot ett motstånd där han också tilläts att briljera.

Efter ledningsmålet blev matchbilden den förväntade även om Sverige länge inte lyckades få hål på Henry Bonello (fick slita för det maltesiska landslagshonoraret).

Men inte ens han kunde stå emot hur länge som helst. Marcus Berg må ha tappat förmågan att göra mål i landslaget mer eller mindre totalt.

Klacka kan han.

Det gav Viktor Claesson fri väg för 2–0 direkt efter pausvilan och sedan var det inget snack om saken. Om det nu någon gång var det. Sverige var precis så överlägset som man skulle vara, utan att för den skull sprudla. Men man har länge varit bra på att lösa just den här sortens matcher. Det är sällan laget gått på nitar mot kvalspelens "blåbär" på senare år.

Gott så. På måndag väntar naturligtvis något annat.

Det är skillnad på Malta hemma och Spanien på Santiago Bernabéu-stadion. Där kommer också det svenska försvaret att testas på ett helt annat sätt. Utan både Andreas Granqvist och Viktor Nilsson Lindelöf löste man fredagsuppgiften galant men det kommer att gå undan mot spanska stjärnor.

Fixar man det?