Att hålla nollan i handboll är ingen lätt uppgift, nästan omöjlig.
På hemmaplan, eller i alla fall i Norrköping och Mässhallen, under USM:s andra match var NKIK:s F 99-lag på god väg.
7–0 i paus och 20 defensivt prickfria minuter.
Hur länge skulle nollan gå att hålla?
Inte första gången
Minuten in på den andra halvleken gick Bollstanäs SK:s högernia upp för ett hoppskott.
– Jag var på den, sa målvakten Linnéa Forsberg.
Bollen letade sig in i det bortre krysset och SM-väggen var överlistad. Men när laget tackade gästerna från Upplands Väsby efter matchen gjorde dem det med 18–3 i ryggen.
Då spelade en eventuell nolla ingen som helst roll.
Och det var inte första gången.
– En hel halvlek har jag lyckats med det några gånger innan, berättade Linnéa.
Men inte en hel match?
– Jo, en gång. Under DM förra året.
USM i handboll delas upp i olika steg. Det här var det första. Gruppettan och grupptvåan skickas till steg tre, medan trean och fyran till steg två.
15–15 mot Skånela i den första matchen innebar att NKIK, efter krossen mot Bollstanäs, säkrade platsen på den övre halvan i gruppen.
– Vi kan bättre, i alla fall lite. Vi vill komma så långt som möjligt, konstaterade Linnéa.
Hon var lagom nöjd med endast tre insläppta bollar bakom sig. Visst gjorde hon en bra match, men berömmet spred hon till hela laget.
– Det var både min och lagets förtjänst. Vi spelade ett bra försvar.
Wilma var överallt
Nu väntade några timmars vila och återhämtning innan den sista och avslutande matchen. Gemensam lunch i staden stod på agendan.
För niometersspelaren Wilma Lager var det nog välbehövligt med en längre paus från handbollsplanen.
Rikligt med speltid.
Straffskytt.
Ettan i lagets 5–1-försvar.
Hon hade med andra ord en stor roll.
– Jag är väl en bra skytt, men kan också spela andra till bra lägen. Jag spelar på alla niometerspositioner, sa 14-åringen utanför omklädningsrummet i Mässhallen.
Tre mål för lite
NKIK visade upp hela sitt register inför hemmapubliken. Tuff, stark defensiv med varierat anfallsspel.
Mål från kanten, egna genombrott, inspel till linjen och skott utifrån.
Allt bara flöt på.
– Vårt spel är att hålla tempot uppe. I början hade vi svårt med det, vi kom ned i deras tempo. Men sedan höjde vi oss och vi kunde nog gjort några mål till, tyckte Wilma.
Den sista matchen, mot Stockholmslaget Sannadals SK, slutade i ny storseger – 24–8. I en målskillnadshistoria med Skånela saknades tre mål för gruppseger.
I nästa rond, steg tre, lär trygga Norrköping bytas mot en ny, spännande omgivning.
Och spelar de som i Mässhallen kan det bära långt.
Men nå väl, ett steg i taget.