Tre år i tyska Bundesliga med Füchse Berlin är på väg att ticka ut för Jesper Nielsen som håller på att förhandla med en ny klubb om framtiden.
För att översätta Nielsens handbollsnivå till fotbollstermer vore det som att spela i ett topplag i Premier Leage.
För att byta klubb och samtidigt kliva uppåt i världstoppen vore det till en större klubb, som Barcelona, eller Real Madrid.
Därför lär troligen Paris Saint Germain bli Norrköpingskillens nästa arbetsgivare.
– Inget är hundraprocentigt klart. Jag vill inte säga vilken klubb det är eftersom det inte är klart. Men fungerar allting som det ska kommer jag till ett jättebra ställe, säger Nielsen vars flytt blir offentlig på måndag.
Med sig på flytten tar han sambon och landslagsspelaren Frida Tegstedt.
– Det känns jättesorgligt att lämna Berlin. Vi har båda trivts. Hon har spelat i Berlin och möjligheten finns för henne att spela i nästa land, nästa stad. Men det är inget som är bestämt ännu.
Klart är i alla fall att det i framtiden blir franska verb istället för tyska.
– Tyskarna vill nog väldigt gärna själva säga att Bundesliga är den främsta ligan i världen. Vi förlorade nyligen mot ett franskt lag som var på vår nivå i sin serie. Bundesliga är nog väldigt bra fortfarande, men det börjar röra på sig i de andra ligorna.
Jesper Nielsen skrev ett guldkontrakt med Berlin med svenska ögon. Ändå är det mil ifrån vad en fotbollsspelare skulle tjäna på hans nivå.
Men villkoren är lika krassa.
– Jag har trivts skitbra i Berlin. Lagkamraterna och tränarna har varit justa från början. Jag fick lära mig ganska snabbt att livet är lite tuffare än hemma i Sverige i allmänhet. Spelar du lite dåligt är du inte mycket värd. Det har varit nyttigt. Men i Berlin har det varit en riktigt bra grupp under mina tre säsonger, goa gubbar. Sedan är det lite så att laget får samla sig mot klubben i vissa situationer när de är lite dumma mot oss spelare, säger han och ler snett.
Mittsexans roll är oglamourös. Istället för spektakulära stegningar, tittfinter och niometersskott handlar det mer om tjyvnyp, spärrar och nedhåll. Att vara passningsbar samtidigt som försvarare slår på armbågar och håller fast.
Det kräver både muskler, spelintelligens och tar tid att utveckla.
I landslaget delar han arbetsbördan offensivt tillsammans med Andreas Nilsson. Defensivt tillsammans med veteranen Tobias Karlsson.
Inför EM i Polen står landslaget med en ny spännande generation på väg in. Ett lagbygge som var långt ifrån klart i dubbellandskamperna mot Tjeckien med få rutinerade stjärnor. Det finns en del att göra för Staffan Olsson som blir ensam förbundskapten under förberedelserna när Ola Lindgren är pappaledig.
– Det blir en lite ny roll för mig. Många som nobbar landslaget gör det för att de har krämpor som hämmar dem. Det är bara något man får acceptera och respektera. Samtidigt har vi jätteintressanta killar på väg in som Lukas Nilsson och Jesper Konradsson.
Det gäller att landslaget kan placera sig så högt som möjligt mot de redan OS-kvalificerade EM-lagen. Då kan det bli handbollsfest under OS i Rio de Janeiro.
Utvecklingskurvan för den 26-årige mittsexan från Nais är fortfarande på väg uppåt. Något slut på sin proffs- eller landslagskarriär ser han inte.
– Jag kommer köra tills det inte funkar längre. När det blir så att klubbvalen går nedåt, kanske till division IV eller så. Har du någon kontakt med Nais?
– Inte så mycket, några gamla lagkamrater har jag pratat med. Jack (Nordholm), spelar han fortfarande?
Ja, det gör han. Har du hört att F 13-hallen ska renoveras?
– Det hade varit schysst att se. Är den lika sliten fortfarande, med läktaren på kortsidan? Det är lite charmen med hallen, säger klubbens största stjärna.
Både meritmässigt och fysiskt.