Två år efter den svidande kvalförlusten mot Cliff och degraderingen till division 2 kan NHK pusta ut.
Klubben är tillbaka i division 1. Efter helgens seger mot Ludvika, 32–21, är saken klar, med två omgångar kvar att spela i herrtvåan mitt.
NHK hade ambitionen att ta steget tillbaka redan ifjol men den gången slutade det med en sjätteplats. Men lite kontinuitet, ett större fokus på konditionsträning och ett spel som fått sätta sig har gjort susen för laget. Den här säsongen har det endast blivit två förluster.
– Förra året kändes det som att vi var tyngda av vi verkligen ville upp men fick det inte riktigt att fungera. Vi var inte så långt fram som vi ville. I år var vi lite mer ödmjuka inför säsongen och på en bättre plats gruppmässigt. Vi har kunnat växa in i kostymen och gruppen har satt sig, säger Fabian Jording.
25-åringen är uppvuxen i Skåne, skolad i Kävlinge handbollsklubb och flyttade till Östergötland för fyra år sedan när han kom in på läkarlinjen på Linköpings universitet. I samma veva var det pandemi och restriktioner i samhället och Fabian Jording, som spelat handboll ända sedan han var nio valde då att satte handbollskarriären på paus.
Drygt två år hann springa iväg innan han kände att suget blev för stort. Han hade spelat sporadiskt med ett studentgäng och gjort några få inhopp när han var hemma i Skåne då och då, men törstade efter mer.
– Så fort man äntrade planen så kände man saknaden. Det var väl någonstans där som jag kände att det här räcker inte. Jag saknar det för mycket. Jag saknar sammanhållningen. Jag har aldrig känt mig färdig med handbollen.
När studierna tog honom till Norrköping inför hans tredje studieår bestämde han sig för att se sig om efter en tänkbar klubb att spela i. Det var då han hittade NHK – som just hade trillat ner i division 2.
– Jag gjorde någon provträning med NHK och kände mig otroligt välkomnad. Jag kände direkt att det klickade fint. Det påminde mycket om det jag hade hemma i Kävlinge HK. Det kändes väldigt bekant.
Han har spelat större delen av sin karriär som kantspelare, vänstersexa, men när kan kom till NHK var det redan ganska välfyllt på den positionen. Jording fick istället ta klivet in centralt. I början spelade han mestadels i försvaret och fick ta plats som en av de två i mittförsvaret. Successivt har det även blivit mer spel offensivt också och där han fått chansen som niometersspelare.
– Det har varit en stor omställning. Framför allt att spela i mittförsvaret. Det är nästa kliv försvarsmässigt. Det krävs ett annat samspel med spelarna på sidan och en annan kommunikation. När kliver du? När kliver jag? Jag var väl ganska aggressiv och hungrig i början av förra säsongen och hade en del feltajmade beslut och rikligt med utvisningar. Det har varit bättre denna säsongen. Jag har väl tagit något kliv där. Eller så har jag blivit mesigare, säger han och syftar på att utvisningsminuterna blivit färre.
Läkarstudierna tar förstås upp mycket av hans tid men Fabian Jording känner att handbollen blivit en viktig ventil, även om det kräver en hel del för att få allting att gå ihop.
– Det kräver mycket planering och disciplin. Ibland är det tufft att motivera sig att sätta sig vid skrivbordet istället för i soffan när man är trött efter en träning. Så är det ju. Samtidigt är det viktigt att kunna bibehålla den andra delen av sitt liv, och handbollen är viktig för mig. Utbildningen kostar väldigt mycket sett till vad man får offra och då har handbollen blivit en fin motvikt för att hitta balans i livet och ge perspektiv.
Har du några tips till andra som försöker få ihop sin vardag och kombinera plugg eller jobb med att idrotta?
– Det finns säkert de som tycker tvärtemot, men jag tror det är viktigt att sätta utbildningen i perspektiv. Det är jätteviktigt att man får med sig de delar som ingår i utbildningen. Det ska man inte tumma på. Men vägen dit behöver inte alltid vara spikrak. Fler hade nog mått bra av att acceptera en omtenta för att ha mer balans i livet. Det är möjligt att ha andra saker vid sidan av och ändå klara studierna. När man är inne i det så känns utbildningen som det viktigaste i världen och det är jätteviktigt, men det långsiktiga måendet är också något man borde prioritera. Det är lätt att tappa bort det i pluggstressen som gärna infinner sig, säger Fabian Jording.