På inmarschen kändes längtan och väntan värd.

IFK Norrköping och AIK klev in till en ljuvlig (men kall) vårdekor, möttes av snygga tifon och jagade igång en match ett visst inslag av tidig ångest över axlarna.

AIK var inställda på att det skulle undan och ville möta de vitblå bättre än i höstens 0–2-förlust som blev tvåmålsskytten Simon Therns stora revanschföreställning.

Artikelbild

De kunde förberett sig hur mycket de ville.

Det var IFK Norrköping som tog en floppad premiär som bränsle och eldade igång.

Med en ny spelare i varje lagdel, Lars Krogh Gerson var bra, Simon Thern nyttig och Christoffer Nyman sedvanligt rivig, syntes det från första spark att Kamraterna ville ta sig in i säsongen.

Kasper Larsen dök fram på Gudmundur Thórarinssons inlägg utan att träffa med sin danska panna.

Artikelbild

| Det tände till mellan Simon Thern och AIK:s Sebastian Larsson på Östgötaporten.

Nyman testade utifrån men han träffade vare sig vrist eller mål.

Jordan Larsson klackpassade Ian Smith. Det var bestämt, fart och återerövring av boll samma sekund AIK bröt.

Gästerna var i trubbel och Oscar Linnér började ta god tid på sig vid insparkarna redan efter tio minuter.

Ett hyfsat gott tecken att du har mästarna om halsen.

Rikard Norling gillade inte alls vad han såg och viftade febrilt med långfingret i läderhandsken mot Isak Petterssons mål.

Framåt.

Dit tog det 14 minuter innan hans lag hittade i Pekings anstormning.

Rasmus Lindkvist dunkade iväg ett tungt skott som Pettersson styrde till hörna.

Där avtog IFK-dominansen i alla fall för en stund innan nästa våg av attacker startade.

Simon Therns nick och Sead Haksabanovic skott utifrån var närmast men AIK gjorde vad AIK gör bäst – håller rent.

Står upp och håller sig vid liv.

Resultatmässigt var de med i en halvlek som de inte var med i.

I paus plockade Rikard Norling ut en lufttrampande Saku Ylätupa och testade IFK med kvicksilvret Jack Lahne som knappt hunnit lära känna sina lagkamrater.

Mot IFK:s stabila men inte alls lika rappa trebacklinje kändes det ett perfekt läge för Lahne att ligga och lurpassa för att dra iväg och avgöra.

Det var även den spännande inhopparen som låg bakom matchens bästa chans när Filip Dagerstål fick ett felskär.

Chinedu Obasi som inte hade många passningar rätt slog in bollen i det öppna IFK-målet men Lars Krogh Gerson skyfflade undan den i sista stund.

0–0.

IFK lyckades inte att hålla uppe samma energi och frenesi i andra halvlek och kunde åkt på andra raka förlusten när AIK tog över mer och mer efter paus.

– Vi vann mer än en poäng. Vi vann framtidstro, menade Jens Gustafsson på presskonferensen.

Så är det nog. Så var det nog.

Samtidigt finns det ett bekant mönster här med svag utdelning på ett kraftigt spelövertag som bör tvättas bort. Ja, den raden har skrivits tidigare någon gång...

Med den misslyckade premiären bakom sig och med AIK framför sig mötte Gustafssons unga lag ett test.

Slår vi ut hur det såg över 90 minuter, hur IFK såg ut mot landets bästa lag och mest svårspelade lag, så skjuter måndagskvällen in en rad positiva saker.

Individuellt visade Kasper Larsen (det såg inget vidare ut när han haltade av) att han inte backar att leda backlinjen.

Sead Haksabanovic övertygade Östgötaporten att hypen runt hans person inte är överdriven och dansade fint med överstegsfinter och framspelningar.

Lyfter han beslutsfattandet är det en spelare med avgörande egenskaper, ett lån IFK kommer få stor nytta av.

Jordan Larsson och Christoffer Nyman slutade aldrig att ställa frågor och kommer näta mot sämre försvar.

Noterbart: Med två allsvenska omgångar undanstökade står Malmö FF, AIK och IFK Norrköping på fyra poäng.

Tillsammans.