LÄS MER: Officiellt: Här är IFK:s senaste nyförvärv
LÄS MER: "Löpstark, snabb och kämpar hårt"
Han kom från Falkenberg på sommaren 2017. Det har inte blivit så mycket A-lagsspel sedan dess, men Johannes Vall, 26, har kämpat på.
Aldrig gnällt.
Slitit på i det tysta.
Så har han också varit med om livsavgörande saker redan tidigt i livet. 2004, som elvaåring var han och familjen i Thailand för att fira julen när den stora tsunamin kom.
Den svepte med sig det mesta i sin väg och familjen Vall hamnade mitt i kaoset. Alla klarade sig, mamma Gerdh, pappa Björn och systern Linnéa – men det är en känslosam berättelse.
Johannes Vall har berättat den själv för ett par år sedan i en gripande text, med rubriken Vågen, på The Player´s Tribune, där även kända idrottsstjärnor som Tiger Woods, Igor Larionov med flera har fått förmedla sina livshistorier.
Vall inleder så här:
"När jag började svälja vatten och märkte hur det kom in i mina lungor, började jag känna en rädsla som jag aldrig kommer att kunna beskriva fullt ut. Vattnet tryckte ner mig och jag hade ingen som helst kontroll. Vågen försökte döda mig – och den var på väg att lyckas. Jag kunde inte göra något åt det. Det enda jag tänkte var: Det här är slutet. Jag fick leva i elva år och nu dör jag. Jag hoppas jag kommer till himlen."
– Jag vet inte hur de fick kontakt med mig, men de frågade om jag kunde berätta den historien, det var inga konstigheter. Jag skrev tillsammans med dem. Det blev jättebra, det är en stor sida och den låg på deras topplista då, säger Vall till Sporten där vi sitter mellan husen på anläggningen där IFK tränar och bor.
Vad har du för relation till den händelsen idag?
– Det är klart att man tänker på det ibland. Det är en speciell grej. Man har lite drömmar om det ibland. Man fick se mycket skit som man kanske inte borde ha fått se, men det är ingenting som stör mig i dagsläget. Snarare tvärtom, att det är en grej man varit med om som stärkt en. Jag har fått känna på hur det är att vara nära döden, och att tro att ens föräldrar är borta.
IFK-spelaren var den som räddade sin mamma ur vattnet innan det tog två ovissa dagar för hela familjen att återförenas. Allt finns mycket välskrivet och medryckande beskrivet i den långa texten som han varit med och gjort.
Ni har varit tillbaka där efter det som hände?
– Ja, väldigt många gånger. Vi åkte tillbaka redan efter tre månader, vi samlade ihop lite pengar till en long-tail-boat och till en skola de byggde upp där. Nu är allt uppbyggt igen men vi hjälpte till lite i början, berättar Johannes Vall som fick perspektiv på livet tidigt.
Det kanske gör att man kämpar på också.
Som han fått göra som fotbollsspelare i IFK Norrköping. Det har inte gått spikrakt men han har tagit kampen och förtjänat sin speltid och alla lovord hittills den här försäsongen.
– Det har varit roligt att få spela 90 minuter i två matcher nu. Jag tycker att det gått bra också, säger vänsterkant-spelaren.
– Jag har knappt gjort någonting eller fått visa vad jag kan sedan jag kom känns det som. Jag tycker jag gjort det bra i U21-matcherna men det är inte samma sak.
Frustrerande att vänta på sin chans?
– Det är klart, man vill alltid spela. Men jag är inte den som viker ner mig, man kan ändå ha det sämre om man säger så, jag får inte spela men ... vad fan, jag har det bra. Man ska inte gnälla.
Det vore lätt att man kunde ha börjat klaga annars.
– Jag tycker att det roligaste som finns är att gå ut och träna varje dag. Sedan är det ännu roligare att spela match såklart, men bara att få ha fotboll som sitt jobb är skitroligt bara det.
Han har ett år kvar på kontraktet med IFK, medan solen gassar över oss där vi sitter på lägrets hittills varmaste dag säger Johannes Vall att tankarna givetvis funnits på om han skulle försöka hitta en annan klubb.
Men det har aldrig blivit konkret.
Han har valt att ge det chansen.
– Det har inte gått så långt att jag varit nära någon gång, mer lite tankar bara, säger han.
Men det betyder mycket att få de här matcherna du fått nu och få visa vad du kan?
– Det gör det, jag har ändå varit ganska långt ner på listan. Men två matcher på försäsongen betyder inte jättemycket heller, det gäller att leverera över tid om man ska få chanserna sedan. Men det är absolut en bra start på året.
Vad är du mest nöjd med för egen del i de här två matcherna, mot Elfsborg och Mattersburg?
– Det är att jag gjort det jag är bra på. Nu har vi tränat och haft lite tydligare direktiv att när vi kommer ner på kanten så ska bollen in. Och när vi spelar med två forwards blir det mer att de ligger centralt inne i boxen. Det är så jag alltid spelat. Det har passat mig väldigt bra.
Vad hoppas du främst på under 2019?
– Jag siktar på mer speltid än jag fått tidigare. Det är tuff konkurrens men det vore konstigt annars. Jag ska fortsätta utvecklas som jag gjort sedan jag kom hit.
Du känner att du har utvecklats i IFK trots lite speltid?
– Ja, det är bra tempo på träningarna och mycket spel på små ytor. Det är där jag har mycket att utveckla och det tycker jag att jag har gjort. Mycket annat tycker jag att jag har, lungkapacitet, jag är snabb ...
Faktum är att Johannes Vall också varit med i Big Brother. Inte som deltagare och inte längre än några minuter, men ändå. Det var hans syster som var med och han dök upp i programmet som anhörig på besök.
– Det var bara kort. Det var konstigt, min syster blev tillfrågad om att vara med i ett projekt som hon inte visste vad det var. Efter lite tjat tackade hon ja och efter ett tag visade det sig att det var Big Brother, vilket hon inte visste om. Hon var med ett tag men klev ut ganska snabbt, det var inte hennes grej. Det var lite kul att vara med en stund, men det hade inte varit min grej heller mer än så.
Familjen följer din karriär på fotbollsplanen?
– Ja, det gör de. Mina syskon är inte så jätteintresserade av fotboll men mamma och pappa följer mig och är väldigt intresserade. Framför allt mamma, hon är mer fotbollsintresserad än jag är. Hon kollar nästan alla allsvenska- och superettanmatcher.
Då har hon koll på dig.
– Hon säger alltid att jag är bäst. Det är på den nivån. Oavsett, svarar Johannes Vall med ett leende.