Ja ni, var ska man egentligen börja efter den här känslomässiga katapulten? Förslagsvis vid något fast, som den allsvenska tabellen. Den ligger i alla fall där den ligger. 

4–4 i Sundsvall var kanske logiskt eller "rättvist", jag vet inte, men framför allt var det två tappade poäng för IFK Norrköping. Två pinnar som verkligen hade behövts för chans att hänga på topp tre-racet som innebär garanterat internationellt spel nästa år. Nu gick med största sannolikhet det Europatåget medan IFK stod kvar vid Sundsvalls centralstation och drömde mardrömmar om Peter Wilson.

Det finns en möjlighet att tråckla sig ut i Europa via en fjärdeplats också, om något av de tre första lagen vinner cupen i vår, och det är väl det man får sikta in sig på nu.

Och nu över till matchanalysen...

Nej, man vet knappt vilken tråd man ska börja dra i. Möjligen i Tony Gustavssons skalle. Giffarnas nya tränare, som har kommit in för att försöka rädda kontraktet, hade en perfekt matchplan som nästan gick hem. Laget hade stängda träningar i veckan för att inte avslöja den defensiva taktiken med playmakern Batanero på bänken, ett lågt försvar och långa bollar på Wilson.

Det är sällan man har sett en tränares vision gå hem så tydligt. "Första halvlek var, taktiskt sett, kanske en av de bästa halvlekarna som jag har gjort som tränare på väldigt länge", sa Gustavsson på presskonferensen.

Kollegan Jens Gustafsson, som satt bredvid, tog själv på sig att Sundsvall kunde kontra sönder IFK i den första halvleken. Jag kommer inte ihåg om han sa något om offensiven första 45. Det kan han inte ha gjort för det fanns nämligen ingen. Trots överlägset bollinnehav blev det bara fallfrukt kvar att reda ut för David Mitov Nilsson. 

Och sen drog andra halvlek igång...

Jädrar vad IFK kom ut som ett nytt lag då. Helt plötsligt började det lysa om Haksabanovic och Nyman. Thórarinsson fick tag i bollen och blev vän med den. Lauritsens danska tuppkam flög in som en kamikazepilot i Sundsvalls straffområde.

Det blev 3–3 med 20 minuter kvar att spela och alla trodde att IFK skulle fortsätta överkörningen. Men Sundsvall kom in i tredje andningen och orkade med att ta ledningen igen, bara för att se IFK dunka in 4–4 strax därefter.

Och sen gick båda lagen all in för att jaga ett avgörande. Mot slutet var det så galet åt båda hållen att man glömde bort att det var svinkallt på matchen.

"Bra marknadsföring för svensk fotboll", summerade Jens Gustafsson.

Han syftade på anfallsspelet, om ni undrar.