Hjärnan bakom visionerna

En kvart efter utsatt tid kommer Christer Mård uppför trappan i Näringslivets Hus på Ågatan mitt i centrala Linköping.
Ett möte har dragit ut på tiden.
- Ursäkta, vi hade en liten avstämning. Det behövs, vi har växt så mycket de senaste åren och måste hålla oss informerade, förklarar han medan LHC-ledningens övriga män tar sina portföljer och lämnar konferensrummet.
Christer Mård är inne på sitt elfte år som ordförande. Han har, under sin tid, medverkat till att klubben på ett eller annat sätt tagit minst ett kliv framåt för varje år sedan 1995. Nästan alla hans visioner har man klarat av att uppfylla.
- Vi har genomgått en stor förvandling, säger Mård när han slagit sig ner vid det stora bordet i det kala rummet.

Anställde långhårige Boustedt
Han pratar gärna om klubbens utveckling. På ett engagerande, intressant sätt berättar han, länge utan att kännas långrandig.
Hela tiden återkommer han till de avgörande orden:
Tydliga mål.
Visioner.
Det är så han byggt en elitserieklubb som vill bli bäst i Sverige.
- Du måste vara tydlig med dina visioner. Ha mål som går att mäta. Jag är uppvuxen med att det ska vara så.
Mård kom in som ordförande i ett läge när LHC hade klarat sig kvar i division I med ett måls marginal. Det första han gjorde var att se potentialen.
- Linköping hade inget direkt elitlag, behovet var stort. Det finns ett starkt näringsliv här. Och tack vare läget, mittemellan HV 71 i Jönköping och Södertälje, hade vi ett starkt område omkring oss. Det gällde att få alla med på resan, berättar han.
Innan han valdes ställde han därför ett krav - att målet skulle vara elitserien inom fem år.
- Annars fick de välja någon annan. Det går inte att göra något ensam, du måste få alla med dig. Och du måste vara duktig på att visa vad du vill. Jag har stuckit ut hakan många gånger, men hur ska du få ett intresse om du satsar på något med orden "vi får se hur det går"...? Vi lyckades få kommun och näringsliv att ställa upp. När jag började med det här hade vi 1,5-2 miljoner i sponsorintäkter. I år hamnar vi på 35 miljoner. Vi har jobbat med tuffa krav och lyckats. En del säger att vi snart nått en gräns där det inte går att få in mer sponsorpengar. Jag är övertygad om att det går att få in minst dubbelt så mycket. Man får aldrig se begränsningar, säger Mård.
Hans första åtgärd när han klev in i styrelserummet var att anställa en ny tränare.
Valet föll på Tommy Boustedt. Efter Jim Brithéns insatser för klubben var det den gamle Vita Hästen-tränaren som fick uppdraget att ta nästa steg.
- Jag har aldrig hållit på med ishockey, om Boustedt var Sveriges bästa tränare hade jag ingen aning om. Men han var expert i tv, var långhårig och syntes mycket. Ett känt ansikte helt enkelt. Och direkt märktes det att det blev lättare att locka bättre spelare till oss.
Bygget var igång. Med en ordförande med rötterna i näringslivet och inte runt ishockeyrinkarna.
- Så är det fortfarande, vi har ingen med någon direkt ishockeybakgrund i vår styrelse som många andra klubbar jagar efter. Jag säger inte vad som är rätt eller fel, men så har vi valt att jobba. Styrelsen har en viktig roll, men vi ska i första hand skapa en ekonomisk väg framåt och bygga upp klubben. Klubbdirektören och sportchefen sköter det sportsliga, de ska bygga ett lag som kan ta guld. Det är vårt krav på dem. I styrelsen kan vi klara oss utan "sportchefer".

"Ingen vill ha LHC i elitserien"
Det räckte med fyra av de fem åren för att Mård skulle få uppleva sitt LHC i elitserien. 1999 gick laget upp, då med Ulf Weinstock som tränare. Glädjen över att ha nått ända fram blev dock kortvarig. Den första säsongen i högsta serien blev ingen lyckad historia och på våren åkte LHC ner i allsvenskan igen. En tung smäll.
- Visst var det kämpigt då. Men jag samlade våra samarbetspartners direkt och gav dem ett val. Vi kan gå vidare från det här och kanske nöja oss med den nivå vi befinner oss på nu. Eller också satsar ni ännu mer pengar än ni gjort i elitserien - och då lovar vi att bygga ett lag som tar oss tillbaka.
Det blev en satsning.
Och en återkomst till eliten efter bara ett år. Och där har LHC blivit kvar sedan dess.
- Resan har varit en enorm väg. Nu anses vi vara en av de stora klubbarna i Sverige. Men det har funnits perioder under de här åren som varit fruktansvärt tunga. Anonyma brev, sexskandalen, tränarbyten och när förbundsbasen Peter Wallin kallade oss en skam för svensk hockey. Sådant satte djupa spår. Men kan du ta dig ur sådana perioder på ett hyfsat sätt kan även de skriverierna vändas till något positivt. Klubbnamnet syns överallt. Det är sådant som ger möjligheter både när det går bra och dåligt. Det blir en enorm marknadspelare för en hel ort.
- Det där kan jag, även om jag inte är expert på IFK, tycka att man misslyckats lite med i Norrköping. Att man inte sett den enorma potentialen ett IFK i allsvenskan skulle ha. Att man inte slutit sig samman mer, alla inblandade. Där finns ju traditionerna. Vi har inga traditioner, men har lyckats trots att inte en människa utanför Linköping vill ha oss i elitserien, fortsätter Christer med ett skratt.
Hur viktigt är det för er att hitta nya möjligheter i Norrköping?
- Vi ser att vi håller på att bryta in där mer och mer. Det kommer luckras upp även om det tar tid. Vi har en ganska bra ingång med Norrköpingsföretag. Östergötland är en fantastisk region där vi borde samarbeta mer. Vi behöver inget topplag i fotboll i Linköping när det tar 25 minuter till Norrköping. Jag åker gärna dit och ser IFK vara ett topplag i allsvenskan. Vi har ishockeyn i Linköping. Motala kan ha bandyn och så vidare. Sedan ser jag gärna Vita Hästen i allsvenskan, då skulle vi kunna ha ett bättre samarbete. Division I är för låg nivå för de spelare som kanske för tillfället inte platsar i vår A-trupp.

Ska bli bäst i Sverige
Han har varit med om många viktiga händelser under sina drygt tio år i LHC. Det viktigaste för att klubben skulle ta det senaste steget mot toppen var bygget av Cloetta Center för ett par år sedan.
- Ingen klubb kan överleva med 4 500 i publik. En modern arena var livsviktig. Efter HV 71 och Färjestad var det vi som tog steget. Nu bygger nästan alla klubbar nya arenor och den konkurrensfördel vi haft med Cloetta Center är på väg att försvinna. Problemet är också att vi hyr arenan av kommunen, vi äger den inte som nästan alla andra klubbar som bygger nytt gör idag. På lång sikt kommer vi inte hänga med om vi enbart kvarstår som hyresgäst.
Hand i hand med att LHC lyft på seniornivå har klubbens ungdomsverksamhet gått framåt enormt de senaste åren. SM-guldet i J 20 i våras är ett stort bevis på det.
- Elit och bredd är en ständig diskussion. Vi kunde aldrig börja med bredden, det insåg vi ganska snabbt. Vi var tvungna att bygga ett elitlag som var framgångsrikt och på så sätt få ungdomar att vilja spela för vår klubb. Idag har vi minst en landslagsspelare i varje pojk- och juniorlag och tog SM-guld för både J 20 och U 16 förra säsongen. Det är ganska snabbt marscherat.
Hur ser dina visioner för framtiden ut?
- Vi ska bli Sveriges bästa ishockeyklubb, svarar Mård snabbt.
- Sportsligt betyder det att vi ska ta SM-guld. Det kan bli i år eller om några år. Har jag hållit på med det här så här länge vill jag ha en guldmedalj att hänga upp. Dessutom ska vi fortsätta vara ett gott föredöme och en stolthet för Linköpingsborna. Så många som möjligt ska vilja spela ishockey hos oss.

Hjärnan bakom visionerna

Här är hjärnan bakom visionerna. Christer Mård klev in som ordförande i Linköpings HC 1995 med ett starkt krav.- Vi skulle ha som mål att vara i elitserien inom fem år. Annars fick de välja någon annan, säger Mård.

Här är hjärnan bakom visionerna. Christer Mård klev in som ordförande i Linköpings HC 1995 med ett starkt krav.
- Vi skulle ha som mål att vara i elitserien inom fem år. Annars fick de välja någon annan, säger Mård.