Det svenska juniorlandslaget fick jubla i kvartsfinalen. Alltför ivrigt påhejade av tv-produktionen, skriver Sportens krönikör.
Det är en delikat fråga hur man bäst lanserar, hanterar och paketerar ett flaggskepp.
SVT Sport väljer den enkla och bekväma vägen med att slå in hela produktionen i silkespapper och är livrädda för minsta lilla friktion.
Då blir det som det ofta blir med journalistik – den blir skittråkig och svår att ta på allvar.
Sverige har gjort ett starkt hemma-VM, fyller Scandivavium och kan mycket väl ta det här hela vägen till en höjd mästarbuckla, men sändningarna i SVT har svårt att ens snudda vid samma klass.
SVT åkte på en smocka när de förlorade sina tyngsta vinterrättigheter till Net Group och Viasat, och tar i så de spricker när de ska kompensera ett urvattnat utbud med att försöka göra medryckande sändningar från Sveriges matcher.
Den överdrivna haussen, att ta varje försök som finns att göra VM-turneringen så mycket större än vad den i själva verket är, fanns där redan innan Vinterstudion köptes upp.
När världscupssändningarna i längd och alpint, längd-VM och andra folkhems-dragplåster försvann ur tablån, skruvades satsningen på JVM upp.
Den nästan löjligt inställsamma approachen likaså. Just nu pendlar SVT mellan att vara klackledare och hemsida åt Svenska Ishockeyförbundet.
Marie Lehmann och Jonas Andersson.
Marie Lehmann och Dusan Umicevic smilfinkar sig oroväckande ofta igenom sändningar och intervjuer i normala fall.
Under JVM tar de sin inställsamma framtoning till krampaktiga höjder.
I alla fall om man som tittare önskar mer än att gödas med feelgood och fylla tv-upplevelsen med lagom högljudda applåder.
Jonas Anderssons perfekta frisyr är till viss del missvisande, han kan trycka till ibland, och Håkan Loob vet – liksom Andersson – vad de snackar om, men kuvas nästan när mys-bubblan riskerar att få sig en liten törn. Det får inte bli för kontroversiellt.
Chris Härenstam tummar aldrig på sin research och har en förmåga att rädda halvdana matcher med sin initierade kommentering, men helheten i SVT:s JVM-servering är för kladdig.
Axel Sandin-Pellikka, Isac Born, och Felix Unger Sörum spelar semifinal på torsdagen.
Jag har inte sett tillräckligt mycket av Viaplays arbete under JVM, men det kan knappast gå i samma återhållsamma och försiktiga fälla.
Jag vet två som definitivt inte gör det. Magnus Wahlman och Per Svartvadet är en ypperlig duo i Radiosporten genom SHL-lunk och toppar sin kemi i mästerskapssammanhang.
Framgångsreceptet: vässad kritik när det behövs och sakligt beröm när det är på sin plats.
Där har SVT att ta efter. Just nu är det mest en ospännande smet.