Man kan inte påstå att det varit en vanlig syn de senaste säsongerna, det här att hemmapubliken (som borde vara större än de 2 176 som var på plats den här kvällen) står upp och applåderar sitt lag i mål i Himmelstalundshallen.
I höst har vi sett det flera gånger. Även efter förluster. Men lika ofta efter segrar likt den mot BIK Karlskoga.
Var det till och med säsongens bästa insats vi såg?
Serietvåan, tillika hockeyallsvenskans vassaste offensiv, kom hur som helst till Norrköping och hade egentligen inte mycket att hämta om vi ska vara ärliga. Vita Hästen malde ner motståndet och även om det dröjde och dröjde innan utdelningen kom var det inget snack om vilket lag som var bäst.
Några dagars spelledigt hade uppenbarligen gjort gott. Det syntes tidigt att det var ett heltänt hemmalag som hade bestämt sig. Även om den första perioden var jämn skapade Hästen lägen.
Andra perioden?
En lång kanonad mot Tim Juel i BIK Karlskogas mål efter det tunga 0–1 med sekunden kvar till pausvilan i första. Man sköt, tryckte på och sköt igen – men fick ingen utdelning. Ett annat Vita Hästen, en annan säsong än den här, hade förmodligen inte orkat fortsätta.
Hade tappat energin, inte klarat att mala vidare och hedersamt förlorat. Då hade den här krönikan handlat om ett lag som saknat det sista i avsluten för att vinna den här typen av matcher.
Höstens upplaga är uppenbarligen något annat. Visst finns det brister här och där, men slitet och jobbet som till slut leder till att laget står där som vinnare var det länge sedan jag såg så markant som nu.
Till slut kunde inte Karlskoga stå emot och lite symptomatiskt var att de avgörande målen kom i boxplay. Sett till att man fick kvala sig kvar med darr på ribban för bara några månader sedan är det en markant förvandling som vi upplevt i höst.
Så här långt är bäst att tillägga, mycket återstår av serien men hittills är det svårt att sätta något annat än höga betyg på lagets utveckling.
Ett orosmoment inför fortsättningen kan bli backbesättningen. Adam Ginning drar på JVM och ingen vet om han kommer tillbaka. Nu var Rikard Olsén sjuk och då har laget bara sex backar kvar. Jag utgår från att man kallar tillbaka Wilmer Lindblad från sin utlåning – och att man jobbar hårt för att få Ginning tillbaka från LHC även efter JVM. Hans betydelse för nuvarande defensiv kan nog inte underskattas.