Men det är så sant som det är sagt. Jag vet ju det.
Gustaf Gardell gjorde det förlösande målet i Ljungby 2014 som sköt upp Vita Hästen till hockeyallsvenskan. Därefter lade han hockeyrören på hyllan (förutom 28 matcher för Valdemarsvik säsongen 2015/2016) för att i stället snöra på sig bandyskridskorna och göra ett större antal säsonger med Borgia i division 1.
Att 36-årige Gardell gör det han gör den här hösten i hockeytvåan är starka papper. Han utsågs välförtjänt till lagkapten, han spelar fysisk och klok ishockey och han är lagets främste målskytt – tillsammans med prestigenyförvärvet Albin Ivarsson-Hamberg – med sex fullträffar på tio omgångar.
Hatten av.
När Gustaf Gardell forsade fram i fjolårets division 3 höjde jag bara ytterst lite på ögonbrynen. Det var en så pass låg nivå på många motståndare. Men att han fortsätter att vara en sån urkraft i Vita Hästen en division upp där alla lag har en viss standard, det såg inte jag komma.
Mäkta imponerande.
Bandy spelas också på is och man åker skridskor. Ungefär där stannar likheterna. Hur bar sig Gustaf Gardell åt för att konservera hockeytakterna så fint? Åkte han varje vecka i smyg till Stallet för att träna ishockey efter att Borgia torskat hemma mot Tjust Bandy?
Jag vet inte, men tränaren Johan Hellström kan bara tacka och ta emot.
"Det är helt fantastiskt. Han är så sjukt viktig för oss, både på isen och omklädningsrummet. Att han har haft det uppehållet och är så pass bra – det är häftigt", sa Hellström till mig i Himmelstalundshallens katakomber efter lördagens vinst.
Den enda nackdelen hittills med Gardell i min bok är att han drar på sig för många minuter på botbänken. Det är väl lite ett pris han får betala på grund av sitt ofta vägvinnande fysiska spel, men klart är att det går att slipa bort några uppsträckta armar från domaren.
Annars är Gustaf Gardell den som har stuckit ut mest hos Vita Hästen hittills den här grundserien.
Mot Hanhals stängde Hästen till i boxplay och visade offensiv flärd vid tillfällen. Jag tänker bland annat på Jimmy Andersson matchavgörande 5–3, även om Jimmy själv lågmält påstod att han kunde näta på grund av att målvakten höll division 2- och inte SHL-klass.
I övrigt var det lite för svajigt hemåt, Hästen tog ett par felbeslut som kostade mål och satte sig ibland i onödigt svåra situationer i stället för att spela enkelt.
Ändå vann man, för andra matchen i rad utan sjuke Jesper Samuelsson.
Med Gustaf Gardell i matchtruppen finns alltid chansen.
Han kan mycket väl bli den som skjuter upp Vita Hästen en division igen.
Elva år senare.