Rubriken känns igen: Kris i Vita Hästen.
Måndagens rop på hjälp via den egna hemsidan skakar om klubben och hockeyvännerna i Norrköping.
Kort beskrivet: Vita Hästen behöver få in ytterligare fem miljoner kronor före den 30 april. Annars riskerar klubben att inte uppfylla licensnämndens krav på 2,5 miljoner kronor i eget kapital. Det kan medföra degradering, alternativt kraftigt sänkt ambitionsnivå till nästa säsong.
Vita Hästens förre VD/klubbdirektör Fredrik Jensen levde med en ständig ekonomisk kamp för överlevnad under sina år i klubben, 2012–2017. Först sanering av miljonskulderna, därefter en nedgång igen efter den första framgångsrika säsongen i hockeyallsvenskan 2014/15 när klubben drog på sig tunga utgifter som inte motsvarades av intäkterna från publik och sponsorer.
Dagens akuta läge känns med andra ord bekant för Jensen. Han konstaterar dock direkt att det här är långt ifrån unikt för just Vita Hästen.
– De där utmaningarna finns på många håll i hockey-Sverige. Sen är det bara olika siffror och hur öppen man är med det. Alla runt Hästen visste väl om att det var ett tufft läge att vända på skutan inför den här säsongen, med kontrollår och kravet på eget kapital och så vidare, säger han.
Jensen lyfter fram den eviga och svåra ekvationen att gasa och bromsa samtidigt.
– Man kan ju inte bromsa sig ur en uppförsbacke. Det går inte att spara mer och man måste ändå ha någon slags produkt på isen som lockar både företag och privatpersoner att både gå och titta och lägga sponsorpengar. Det är en jättesvår balansgång och det finns troligtvis hundra faktorer som spelar in, varför man inte har nått sina intäktsmål och så vidare. Det är inte lätt. Och går det åt fel håll så går det ganska snabbt åt fel håll.
Det känns väl ändå som att Vita Hästen har gjort rätt på isen i alla fall, och att den produkten borde kunnat locka mer?
– Ja, det tycker jag. Men det är ju inte en helt linjär koppling mellan investerad krona i en hockeyspelare och intäkter från sponsorer och biljettintäkter. Då blir det så här så här års, att det kommer massa tyckare och tänkare. "Gör så här, starta en insamling eller sänk biljettpriset, värva Douglas Murray så kommer alla." Alla kommer med fantastiska lösningar men det finns inte bara en lösning på allt.
I det korta perspektivet har Jensen svårt att se hur "många bäckar små" ska kunna trolla fram fem miljoner kronor på 2,5 månader. Det måste i så fall till något annat, exempelvis tillskott från externa finansiärer eller någon form av uppgörelse med kommunen.
– Så funkar det i många klubbar och det är svårt att få ihop en hockeyverksamhet på den här nivån utan kommunala pengar eller externa finansiärer. Ett gott exempel i Vita Hästen är Johan Karlsson och hans Slättö. Det är den enskilt största faktorn varför Vita Hästen befinner sig på den nivån som man gör i dag.
Det finns väl en gräns även för en sådan frikostighet?
– Jag vågar inte spekulera. En sån som Johan är väldigt mån om Vita Hästen. Sen är det klart att han har en affärsverksamhet som han driver och som givetvis är viktigare för honom. Det är klart att det kan finnas gränser för såna också. Sen kan det vara svårare att dra sig ur också om man har gjort stora investeringar. De pengarna man har lagt tidigare försvinner ju ner i det svarta hålet då. Man vet ju hur krävande det är att ta sig från ettan till hockeyallsvenskan. Det kan ju vara dyrare än fem miljoner, om man säger så.
Fredrik Jensen återkommer till att det här är ett större bekymmer i hockey-Sverige än att det bara drabbar Vita Hästen.
– I det stora perspektivet är det problematiskt att det är så många klubbar som har så stora problem. Det visar lite hur svårt det är att driva en hockeyklubb på den här nivån och att branschen som sådan är felkonstruerad. Det finns många förklaringar till det men onekligen är ju den största kostnaden spelarlöner. De är för höga skulle jag säga. Samtidigt vill du ha en produkt på isen som är tillräckligt bra men som spelare kan du få bättre betalt om du spelar i Frankrike eller Österrike. Det är tufft.
Är det rimligt med ett elitlicenskrav på 2,5 miljoner i eget kapital, som på sikt ska bli fyra miljoner?
– Nja. Det enkla svaret är väl nej men det är en betydligt mer komplex fråga än så. Det är klart att det är bra att det finns ekonomiska krav på klubbarna. Men man skulle nästan vilja ha en utredning av en ekonomiprofessor för att se vilken effekt det har fått. Det är högst oklart.
– De här nivåerna känns ju lite konstiga också. Västervik kanske omsätter 15 miljoner kronor och så småningom ska de ha fyra miljoner i eget kapital. Det är en ganska stor del av omsättningen jämfört med en klubb i SHL som kanske har 200 miljoner och som ska ha tio miljoner i eget kapital om ett par år.
Vore det bättre om kravet var procentuellt sett till omsättningen?
– Jo, det känns lite rimligare. Sen är eget kapital ett trubbigt mått också. Det är ett ögonblicksmått just när bokslutet görs men säger ingenting om hur mycket pengar man har på banken eller hur lätt man har att betala för sig. Det är svåra frågor men om jag går till mig själv kanske det är en av anledningarna till att jag inte är verksam i den där branschen längre. Det var ett ständigt huvudbry, säger Fredrik Jensen med ett skratt.
Det är andra som får brottas med den huvudvärken nu i stället.