– Alla vill slå mig så deras självförtroende ska växa. Därför kommer jag inte att åka runt och tävla på världscupen som jag har gjort i 30 år. Det blir lite rävspel. Jag ska hålla mig borta så de blir stressade och inte vet var de har mig, berättar Jonas om planeringen inför sitt sista stora mästerskap.

Så gjorde han inför Aten 2004, när han lät USA:s Dan Jordan vinna alla tävlingar. Hem från Grekland kom Jacobsson med fyra guld.

50-årige Jonas dröjde länge med att bestämma sig för att satsa på Brasilien nästa år.

I går presenterades han bland de första uttagna till Rio.

– Det var väl ingen chockartad upplevelse, men det händer inte varje dag. Jag hade inte hört något innan.

När han väl kände gnistan och fick klartecken om sin hälsa fanns ingen tvekan.

– Vi har ett jäkla kul gäng i handikappskyttet nu. De unga kan behöva lite erfarenhet i gänget, så jag hjälper gärna till, säger föreläsaren och inspiratören.

Huvuddelen av grunden till Rio kommer att läggas hemma under vintern. I sitt arbete för Sveriges Olympiska Kommitté kommer Jonas att ha med sig bössan runt om i landet och passa på att träna där det funkar.

– Som i Eskilstuna senast, när jag tränade skidskyttelandslaget och sköt själv efteråt. Hittills har det blivit för lite träning. Jag måste upp till gamla nivån. Numera är det ett annat sätt att skjuta. Efter grundomgången börjar man om från noll. Det finns så många bra nu, flera som tagit ytterligare ett kliv. Det gör det mer chansartat.

Dessutom kommer det att bli en sväng till träningskompisarna i Australien.

Trots den hårda konkurrensen och de minimala marginalerna har Jonas från 1980 staplat upp 17 guldmedaljer på Paralympics och han vill avsluta karriären med ytterligare någon.

– Jag håller målen för mig själv. Men naturligtvis vill man skjuta bra, säger han.

Under hösten kommer Jonas att plocka ihop en ny bössa.

– Jag håller på och roddar med det där nu. Jag har två pipor och en ny helt stock på ingång med helt annan infästning. Jag ska plocka ihop det och se hur det funkar. Känns det bättre fortsätter jag med den, annars inte.

Han är tydlig med att det här är slutet på hans internationella karriär.

– Absolut. Det känns inte det minsta kittlande att köra ett elfte Paralympics, bedyrar storskytten från Krokek med ett skratt.