Den här texten på ett vitt lakan hängde på ett räcke framför HV 71-klacken. "Vi har gud på vår sida - era jävlar." Vilken gud de menar i Sveriges eget Jerusalem den här kvällen kan vi låta vara osagt, men han kan spela i HV 71, ha tröja nummer 76 och heta Johan Davidsson. Om någon kan bli profet i sin egen hemstad så ligger Davidsson riktigt, riktigt bra till. Han är nog, förresten, redan det. Kvällens show förstärker snarare hans egen status i staden vid Vättern. Två mål och två assist, när hans HV 71 utklassade Linköpings HC med 5-1 och kvitterade till 2-2 inför en utsåld salong i Jönköping. E4:ans egen SM-final blir en rysare, men LHC måste snabbt hitta tillbaka till tuffheten och modet om man ska ha en chans på den stora triumfen. Man kändes fjärran från den i kväll. LHC kom, likt den medresta klacken i nationalsången före nedsläpp, i otakt från första sekund och hade inget svar mot ett vasst, tungt och effektivt HV 71. Smålänningarna laddade på med all energi de fick med sig från den så viktiga segern i Cloetta Center sent, sent i fredags kväll och knockade gästerna. Det enda lilla, lilla hopp LHC tände i slutet av den andra perioden med Mattias Weinhandls reducering släcktes brutalt av Johan Davidsson. 47 sekunder i slutrundan kom fräckisen och bjudningen på en och samma gång. Davidsson hämtade upp Jukka Voutilainens långa, långa pass och rundade Ratislav Stana bakom målet och fixade 4-1 "köksvägen". Det var egentligen inte möjligt, men ska det hända så var det ju inte märkligt att det hände här och nu, när en av stadens egna profeter levererade och firade den avgörande fullträffen på knä. Vad Stana sysslade med vet ingen? Inte ens han själv. LHC, som redan lider tungt av skavanker och skador på flera håll i truppen, verkade också ha drabbats av någon form av guldfrossa. Flera av spelarna såg sega, tröga, fega (!) och håglösa ut. Det är i säsongens sista och avgörande stund fler vinnarskallar måste fram. Tränaren Janne Karlsson har mindre än 48 timmar på sig att få ihop det här bygget, som hade greppet om SM-bucklan. Det har man inte längre. HV 71 känns hetare. Det blir en avgörande onsdag i Jönköping. Den småländske domaren Marcus Vinnerborg, som petades från SM-finalen på grund av sin straffmiss i Linköping, var närvarande på ett speciellt vis på isen i Kinnarps Arena. Domaren Thomas Andersson från Gävle hade Vinnerborgs tröja på sig. Andersson spillde tydligen kaffe över sin egen tröja före matchen och hade ingen reservtröja med sig, men väl Vinnerborgs. Det fanns kanske en småländsk förbannelse över LHC i alla fall... En klubbdirektör och en sportchef med riktnummer 013 bär Vita Hästens framtid på sina axlar och ska reda ut kaoset i svallvågorna av tränaren Peter Ekroths avhopp och en sportgrupp i upplösning. Vi är ett pendlande folk. Jag ser inget konstigt i det, men Peter Lindgren och Håkan Sigfridsson får inte glömma hjärtat och själen i klubben de arbetar för. Vita Hästen är och får inte bli ett mini-LHC. Det finns det inte utrymme för i Norrköping. Jag vill bara påpeka det. LHC har byggt hela sin framgångsresa med en hel hög med lokala ledare med hjärta för "Lejonet" på bröstet. Det är viktigt. Vita Hästen ska och kan byggas på samma sätt. Det är därför det skulle vara guld värt om Jeff Hällegard blir den nye mannen i båset. Hans hjärta behöver man inte tvivla på med tanke på alla de framgångsrika åren och festerna i Himmelstalundshallen. Att jag gärna ser ett samarbete med SM-finalisten dryga fyra mil österut är ett helt annan sak. Det skulle bara gynna Vita Hästen, men grunden och stadens djupa känslor för klubben får inte rubbas.
