Bäst i världen ger inga mittuppslag

Den välanvända stolen står stadigt på aluminiumbryggan med kanoten intill vid Vätterstranden. En andhona landar nyfiket intill och näbbar runt efter något ätbart i vattenbrynet. Ledaren Göte Lundqvist hyr ut två kanoter över dagen. Lite längre bort soltorkar en nybadad man vid sin lunchlåda och undrar varför vattnet är så brunaktigt, det som brukar vara kristallklart.- Det måste komma från ån intill när det har regnat så mycket, tror Anders Gustafsson.Världens snabbaste kanotist tar emot besökarna från Norrköping och berättar att han inte kunde hålla sig, trots att han egentligen är träningsledig.- Det var så fint idag. Det blev en sväng in mot stan, berättar han när bilderna är tagna och han löjligt enkelt klivit ur den rundbottnade kanoten.- Jag har ju gjort det sedan jag var liten. Men någon ovan klarar det inte utan att bada, säger han med ett skratt.För några veckor sedan vann han sin största seger. Han tog VM-guldet på 500 meter i Polen och var den förste svensken efter legendariske Gert Fredriksson.- Det var viktigt för mig att nå målet jag långsiktigt jobbat så hårt för. Det var mycket ackumulerad glädje som kom när jag gick över mållinjen och det var skönt att vinna klart, med en halv längd, säger han och måttar med handen vid sittbrunnen.Apropå att han året innan blev snuvad på guldet med sex hundradelar av en sekund.Han fick betalt för sitt slit. För de 275 dagarna hemifrån varje år och de fyra träningspassen per dag i sex-sju timmar. Guldet i Poznan var belöningen. Segerns ljuvliga sötma.Veckan efteråt blev omtumlande. - Det var många som brydde sig och hörde av sig. Sms och mejl rasade in. Jag har träffat kommunen två gånger.Men media uppmärksammade det kvaddade kanotsläpet på väg hem genom Tyskland lika mycket som själva guldprestationen.- Jag har fått två heluppslag i kvällspressen. Då och efter en krock utanför Linköping. Sån är skandaljournalistiken. Jag är inte förvånad, men lite besviken, säger han.Guldmedaljen som Anders av någon anledning lagt i kanoten kom till rätta och nu återstår försäkringsfrågan att lösa.Egentligen skulle det ha blivit något helt annat än kanot. Familjen tillbringade många båtsomrar i Gryts skärgård och pappa var båtbyggare. Men seglarskolan var fullsatt och i stället han blev fast här vid Jönköpings kanotklubb.Nu sitter han här som stolt världsmästare, med handflatorna fyllda av valkar och förhårdnader efter greppet runt paddeln.- Det är så det ser ut. Men eftersom jag tränar hårt året runt får jag inte blåsor och öppna sår som de andra som startar upp efter sina uppehåll.En inflammation i långfingret var på väg att bli något reumatiskt på grund av det kalla vattnet, men det släppte lagom till VM. Nu är de problemen borta.Kvar finns den eviga kampen mot mjölksyran och balansen för att vara tillräckligt stark utan att bli för stor för att kunna få kanoten att gå fort.- Det är en del av vardagen. Jag har lärt mig acceptera och hantera mjölksyran. Jag hatar den inte. Jag fokuserar på att komma hela vägen över mållinjen och är som starkast mot slutet av loppen.Då när överarmarna känns som tjocka korvar och tekniken verkar tyna bort.- Så är det inte. Tekniken finns så inprogramerad att den sitter kvar, berättar han om de bildupptagningar han granskat.Närmast väntar tre veckors "ledighet" för träningsnarkomanen. Det ska bli en semestervecka i Paris.- Jag ska vara superturist där och se allt man måste se. Det ska bli härligt.Därefter ska världsmästaren visa upp sig på en avslutningstävling i Hofors.Och snart drar uppbyggnadsträningen igång inför nästa säsong, med många pass med kanadensiske träningskompisen Adam van Koeverden.- Jag klagar inte. Det är värt det. Jag kan göra det jag vill, reser över hela världen och kan sluta när jag vill. Men det är ju inte så att jag åker Ferrari från träningen efter en femteplats på en tävling.- Jag har gått från att leva studentliv till att tjäna som en lågavlönad Svensson. Det är ett annorlunda liv mot de mina kompisar lever, men jag klagar verkligen inte.Det har blivit lunchdags och Anders visar vägen upp till Fjällstugans restaurang i Andreasförsamlingens kyrka.Från missionskyrkans terrass bjuds en makalös utsikt.Veckans lunch är som utlovat - "hur gott som helst"- med pocherad torskfilé, smörstekta champinjoner, vitvinssås, kokt potatis och skaldjursröra med pepparrot. Träffen avrundas med lite prat om de nya målen, motivationen och livet efter elitidrotten. London 2012 blir Anders fjärde OS.- OS går bara vart fjärde år och ger den största uppmärksamheten. Att få tävla mot de allra bästa när de är som bäst räcker som motivation för mig.Har man vunnit VM-guld är det inte så svårt att hitta en hägrande målsättning i OS.

Bäst i världen ger inga mittuppslag

Anders Gustafsson tog nyligen Sveriges första VM-guld på 500 meter sedan 1954. Men de flesta läste mera om de kraschade kanoterna på autobahn och den försvunna guldmedaljen.