Danska myten försvann i ölregnet

Domare Herbert Fandel flyr efter överfallet och de danska              spelarna försöker mota bort mannen som förstörde den vackra fotbollsfest matchen var till slutminuterna.Foto: Fredrik Nilsson/scanpix

Domare Herbert Fandel flyr efter överfallet och de danska spelarna försöker mota bort mannen som förstörde den vackra fotbollsfest matchen var till slutminuterna.Foto: Fredrik Nilsson/scanpix

Foto: Fotograf saknas!

KÖPENHAMN, LÖRDAG-SÖNDAG2007-06-04 04:00
Fem män står utanför den lilla tobaksaffären på Kastruplundsgade i närheten av flygplatsen. De bläddrar i tidningarna, suckar, skakar på huvudena och skäms för kvällen före. Rubrikerna är stora och svarta. Bilden av Danmark och danskarna är rejält tilltufsad.
Skandalen i Parken skakar om en hel nation.
"Her ryger Parkens uskyld" och "Her taber Danmark alt" har BT över två uppslag.
"Hvem är den idiot?" skriver tidningen Ekstrabladet och ber sina läsare att identifiera huliganen, som attackerade domaren Herbert Fandel och förstörde festen.
Jag lider med de rödvita landslagsspelarna den här morgonen. De var värda mycket bättre än det här. Det kunde ha blivit en av historiens mest omtalade vändningar. Den var, nästan, i klass med Liverpools mot Milan i den klassiska finalen i Istanbul 2005. Danmark hade hämtat sig från chockstarten och 0-3 och gick för seger, men kvällen slutade i skam och tårar.
De blågula supportrarna hade lämnat "byen", när Danmark vaknade med tidernas värsta baksmälla och en evig smärta i landets själ och hjärta.
Den förste syndaren, Christan Poulsen, som knockade Markus Rosenberg med en höger i magen och startade allt det galna mötte pressen i natten med tårar i ögonen. Han bad hela det danska folket om ursäkt, men han borde tänkt efter före.
Poulsen fick ledigt resten av helgen av förbundsbasen Morten Olsen, som inte hade någon lust att prata fotboll alls. Det väntar ett par tuffa dagar i det danska lägret.

Dansken har alltid upplevts glad, lugn och enkel, som tar det mesta med ro. Jag växte upp med gemytet och "dejligt" under mina bästa barndomssomrar i vänners hus på Sleipnervej i norra Själland. Jag vägrar ge upp de känslorna, men på vägen hem i natten från Parken kändes dansken väl avslagen och lika mysig som mina öldränkta byxor.
Myten försvann med ölregnet
Det danska förhållandet till alkohol, särskilt öl, är tydligen inte så bra. Det såg vi med all tydlighet, men man vågar väl knappast stänga av kranarna på arenorna under matchdagar. Det skulle onekligen vara en lämplig åtgärd och en tydlig signal till omvärlden. I samma ögonblick domare Fandel gav matchen till Sverige haglade det öl och annat över pressläktaren. En öl landade på min rygg, en annan på benet och en mugg cola landade mitt på tangentbordet. Vi snackar full mugg. Massor av cola överallt.
Så genuint korkat.
Det blev ett mindre kaos, nästan slagsmål, när trötta vakter bara slog ut med händerna och knappt brydde sig. Det var allt annat än vänliga ord i den hätska stämningen.
Lördagens skandal kommer få konsekvenser långt mer än de 0-3 (om UEFA spikar det resultatet) med tomma läktare, uteblivna biljettintäkter och en missad plats i EM-slutspelet. Det var kvällen, när den hårda verkligheten visade sitt allra sämsta ansikte.
Hur Danmark ska klara av det här blir intressant.
Det räcker inte med en nonchalant axelryckning och "det ordnar sig". FÖR många såg FÖR mycket, när FÖR många gjorde alldeles FÖR lite. Ett par danskar till trotsade avspärrningarna och försökte göra sig lustiga på planen i väntan på spelarna.
Det var än mer korkat.

I den bästa av världar hade landskampens sista minuter spelats, Fredrik Ljungberg satt dit straffen för 3-4 på tavlan och Sverige kunde ha fått flyga hem med en riktig seger. Det blev inte så. En danskjävel - i ordets rätta mening - krossade en av fotbollens vackraste kvällar jag upplevt. Det var fantastiskt och magiskt i 88 minuter innan en "fooligan" (dumskalle) klev brutalt över gränsen. Tack och lov visade domaren Fandel mod och vågade bryta.
Någon måste vara den förste att stå upp och säga.
"Nu får det vara nog!"
Det var också ett tydligt budskap till resten av Fotbollseuropa.

Sverige kom undan, om vi ska snacka lite fotboll, med blotta förskräckelsen i en match med två helt skilda ansikten.
Det var en blågul, virvlande föreställning under den första halvtimmen, där Johan Elmander gjorde allt rätt. Han är i sitt livs form med två mål - ett effektivt och ett läckert med lite flyt och hjälp av en tafatt Thomas Sörensen.
Den danska comebacken var minst lika imponerande mot ett allt mer tröttkört och darrigt Sverige. Danmark hämtade inte bara in till 3-3 utan var otäckt nära ett segermål.
Det var en comeback utan minsta värde.
Vi fick bara ett sorgligt slut på en stor kväll.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!