Veckans nyhet från Danmark skakade om oss djupt i vår fotbollssjäl – ung som gammal – och i väntan på bättre nyheter från läkarna på sjukhuset i Århus en knapp timme från FC Midtjyllands hem så samlades vi här, på en utsåld MCH Arena (nytt publikrekord 11 836 åskådare), med en åtta och Olsson på ryggen för en kamp om guld, hopp och framtiden.
Han har spelat på våra gator, torg och planer – överallt – i och runt Norrköping.
Han har skojat med de unga på Ektorps IP, Domarringen, Getängen eller Borgsmo, när han vänt hem från proffslivet i England, Danmark, Ryssland och Belgien, och aldrig glömt sin randiga själ och Sleipner, där allt en gång började i spåren av farfar Rune och pappa Mats.
Den här kvällen kom vi alla tillsammans, till danska Herning mitt på Jylland, för hedens egen dräng Kristoffer Olsson.
"Vi står sammen – side vid side".
Raden är lånad från den danska dynamitens VM-sång 1986 och är för evigt en "roligans", men den kan också skapa band och sudda ut gränser mellan två topplag på guldjakt. Det är möjligt det bara var för en minut, men det var en minut vi skriver hem om, kramar om och fångar för evigt.
Jag kan fortfarande inte riktigt ta in det.
Matchminut åtta (Olssons tröjnummer) blir sig aldrig mer lik.
En frispark, som av en händelse just precis när vi nådde matchminut åtta, mitt på hemmalagets planhalva stannade bollen, spelet och tiden. Domaren Sandi Putros stod där, FC Midtjylland och FC Köpenhamn stod där och vi stod där, när de mäktiga applåderna lyfte överallt ut i den jylländska kvällen med en styrka och en kärlek genom eld och vatten. Det hängde en och annan tår i ögonvrån av den så varma känslan av tillsammans.
"Vår svenske superman – kämpa allt du kan", löd budskapet på en banderoll på hemmastå.
"Alla älskar Kris i Midtjylland", stod det på annan.
Mitt i allt det en bild på Kristoffer Olsson.
Vår Norrköpingsson.
Jag kom till arenan drygt tre timmar före avspark, där musiken dunkade utanför supporterklubben "Black Wolves" bar, ölkranarna fyllde plastglasen och röken lyfte mot den gråa himlen från grillarna, men tisdagens otäcka besked präglade mycket av nedräkningen inför toppmötet, men var och en bar på en och samma känsla.
Kiki Gejl, som kom med sönerna Benjamin och Alexander från Holstebro strax utanför Herning till matchen, hade blandade känslorna.
"Vi har följt nyheterna om Kristoffer hela tiden. Det var lite positiva besked i dag. Vi ska vinna för Kris. Han är mycket bra för oss", sa hon utanför Trykhuset, där efterfrågan på matchtröjor med Olssons namn och nummer på var mycket större än vanligt.
Drygt 1,5 timme före matchstart kom så hemmaspelarna, som parkerade sina bilar på parkeringen utanför arenan och tog promenaden en och en genom havet av supportrar. Alla spelare kom i Olssons matchtröja med en åtta på ryggen, där många stannade till och pratade med supportrarna, skrev autografer och tog selfies.
Där, mitt i allt, kom så unge supportern Victor Sunderager med en hemmagjord skylt med ett budskap på.
"Vores nr 8".
Det är det han har blivit under de framgångsrika åren i FC Midtjylland.
Han är ju alltid Norrköpingssonen ändå.
Att FC Midtjylland vann guldkampen med 2–0 och möter helgen i topp var en sån självklar final på en kväll för Kristoffer Olsson.