Inte samma hausse som inför AIK-matchen, men en ny toppduell som kunde och skulle definiera resten av den här allsvenska säsongen.
För båda lagen i jakten på att hänga på i guldracet.
IFK spelade sig kvar i det.
Malmö spelades bort.
3–1 och främsta hotet mot AIK:s förhoppning om ett mästarfirande kommer från Norrköping under fortsättningen av den här hösten. Så är i alla fall den omedelbara känslan efter onsdagens resultat där även Hammarby gick på en nit hemma mot Elfsborg (0–1). För inte orkar Malmö nu? Och Hammarbys form är för svag nu. Nej, det här står mellan två lag med AIK med klar fördel såklart.
Ett dubbeljobbande Malmö (Europa och allsvenskan) kom till Östgötaporten med en form som var bäst i allsvenskan, och man lånade inte heller ut bollen de första fem minuterna.
Hemmalaget fick jaga och ligga rätt.
När IFK väl fick låna bollen öppnade det upp sig framåt, inte minst tack vare en pigg och löpvillig och riktigt bra David Moberg Karlsson som också var inblandad i det första målet (snygg passning av Henrik Castegren). Och sedan fick en skyttekung fortsätta sin islossning. Kalle Holmberg hade inte gjort mål sedan i våras när han fick utdelning senast mot Dalkurd.
Vad det betydde kan man bara tänka sig.
En anfallare van att göra mål behöver känna att känslan finns där för att inte tankarna ska börja gå.
Nu slog han till igen. Två gånger om i den första halvleken. Kom rätt på returen vid 1–0 och satte säkert straffen för 2–1 efter Marcus Antonssons kvittering däremellan.
Där skapade IFK sitt grepp och när Malmö väl försökte jaga ifatt efter pausen var det i en annan del av planen som hemmalaget stod upp mot de regerande mästarna som tryckte på och tryckte på ...
När IFK spelat sig kvar i toppstriden är det dags att börja fokusera på något annat än det som händer längst fram i planen, där IFK inte alltid sprudlat.
Defensiven däremot.
Klubben gick återigen igenom en sommar med flera försäljningar och en trupp som tappade kraft och spelare – inte minst i de bakre leden där både Linus Wahlqvist och Jón Gudni Fjóluson försvann ut från Östgötaporten för det hägrande proffslivet.
Ändå har IFK hållit tätt.
Sedan VM-uppehållet har man nu släppt in åtta mål på tolv matcher och de senaste matcherna är det ännu tydligare.
Den här kvällen ett straffmål (trots att man var hårt pressade stundtals efter pausen).
Nollan mot både Dalkurd och AIK. Dessförinnan Trelleborgs slumpmål från kanten, en straffretur mot IFK Göteborg och innan det två nollor till mot Elfsborg och Hammarby. Senast Peking släppte in ett riktigt mål, där man blev förbispelade i själva spelet, var mot Gif Sundsvall borta när Linus Hallenius kvitterade på slutet.
Då skrev vi 6 augusti.
Det har helt enkelt blivit väldigt svårt att göra mål på IFK.
Orsakerna är förstås flera, men lagkaptenen Andreas Johanssons rutin ska och kan aldrig underskattas. Lagmaskinen runt honom stänger också till och längst bak finns Isak Pettersson.
Allsvenskans just nu bästa målvakt?
Inget snack i min bok.