Antingen säkra nytt kontrakt och få hugg på en topp åtta-plats.
Eller se chansen till slutspelsserien ryka all världens väg, samtidigt som man löper stor risk att dras ned i en ödesmättad kamp kring det negativa kvalstrecket.
Vita Hästen–Pantern är en ordinär hockeymatch som kommer att få extraordinära konsekvenser för de förstnämnda beroende på resultatet.
Och om man är på det humöret: Vita Hästen–Pantern är en vild match med klös i.
Att nå topp åtta är det naturliga, elementära målet för alla deltagande klubbar i hockeyallsvenskan. Vita Hästen är inget undantag. Att missa det vore så klart ett misslyckande i sig, men så som säsongen har utvecklat sig får laget någonstans vara nöjt med att hänga kvar – och det utan att tvingas gå igenom det stålbad som en kvalserie faktiskt är om man kommer uppifrån.
Om jag hade jobbat inom Vita Hästen, och det blir tre poäng mot Pantern, så hade jag varit glad över att topp åtta-hoppet fortfarande lever.
Men jag hade framför allt blivit överlycklig och dragit både en och två suckar av lättnad över att definitivt slippa kvalserien.
Kollar man krasst på pappret, så är det ingen sensation att Vita Hästen ligger – och lär sluta – där de gör i tabellen. Truppen ligger där någonstans. Det finns stor kvalité och offensiv finess i spelare som Marcus Eriksson, Jesper Samuelsson och Rickard Palmberg. Men där stannar det också, plus att Palmberg har gått skadad sedan vi bevittnade Luciatåg och käkade lussebullar.
Just bristen på offensiv flärd har fällt Hästen i många matcher den här säsongen. Det krävs inte sällan väldigt många chanser för att sätta dit ett mål. Namn som Patrick Nilsson, Kevin Elgestål och Emil Eriksson river och sliter på ett föredömligt sätt i spel fem mot fem, men får inte direkt motståndarbackarna att darra i egen zon. Villiam Haag, Jonathan Tholander och Mattias Kalin besitter potential framåt, men är ännu en bra bit ifrån att etablera sig som pålitliga poängplockare på den här nivån.
I grova drag: Vita Hästen består framåt av en kompetent förstakedja – och tre riktigt bra fjärdekedjor.
Det gör dem till ett jobbigt lag att möta – men inte till ett lag som når toppskiktet i hockeyallsvenskan.
Åter till Pantern-matchen, som blir högintressant på alla sätt och vis. Det är så långt från serielunk man kan komma. Pantern blev av med flera tongivande spelare innan transferfönstret stängde, men de blev inte av med sina goda resultat.
Eller var 1–6 hemma mot Modo senast ett tecken på att alla spelartapp tar ut sin rätt?
Under fredagskvällen får vi vissa svar.
Jag pratade med Rickard Palmberg efter onsdagsträningen. Han berättade att han kan träna för fullt, men att det inte var säkert att han kunde medverka mot Pantern. Leif Strömberg berättade samma sak för mig efter torsdagens pass.
Även om Palmberg nu, efter en så lång skadeperiod, inte är samma Palmberg som i höstas, så är jag övertygad om att det skulle bli en rekorderlig injektion med honom i laguppställningen igen. Palmberg är spelsugen till max och bara hans blotta närvaro skulle ge positiv energi i båset och på isen.
Jag förväntar mig inget annat än ett desperat Vita Hästen som täcker skott med varenda kroppsdel och går in fullt i varje närkamp. Det kommer att krävas mot seriens bästa bortalag Pantern.
En vinst, och Hästen kan avsluta grundserien på ett avslappnat sätt med god nattsömn.
En förlust, och Hästen får fortsätta dras med risk-för-kvalserien-tyngd på sina axlar.
Det är inte att föredra när man avslutar mot AIK och Almtuna – på bortaplan.