Det här skulle bli en stenhård semifinalserie. Som skulle gå till minst sex matcher, en sjunde och avgörande kändes inte alls orimligt. Det var lika ovisst som att slå en tärning.
Trodde vi.
Dolphins fintade bort oss alla.
4–1 i matcher mot Borås är en styrkedemonstation som heter duga.
Märk väl: det har mestadels varit täta matcher. Men att Dolphins har gått segrande ur fyra av dem är ingen slump, inget tärningskast. Det är ett kvitto på kvalité.
Borås är bra. Dolphins är förbaskat bra. Då går det så här.
Segern i Borås senast hade satt Dolphins i en drömsits. De hade tre matcher på sig att slå in spiken i västgötarnas kista. Och Dolphins hade inga som helst planer på att vänta. De plockade fram den största hammaren i verktygslådan.
De inte bara slog in matchbollen. De dunkade in den med full kraft.
Jag tror att tryckvågen nådde ända upp till Norrbotten.
Det låg i luften runt hela Stadium Arena innan. Dolphins skulle aldrig förlora en andra raka hemmamatch mot Borås. Adnan Chuk tryckte i sig vatten innan uppkast – strax efteråt tryckte spelarna gasen i botten inför de 1 173 i publiken (jag unnar laget betydligt mer) och gick upp till 12–4.
Så busenkelt skulle det dock inte gå hela vägen. Borås kom ikapp och var med bra i ungefär halva dusten. Men i det långa loppet var det inget snack om saken: den här matchen skulle delfinerna aldrig släppa.
Borås är ett högre lag. Men Dolphins har en högre kapacitet.
Det finns mycket att lyfta fram. Joakim Kjellbom tar sitt ansvar i match efter match, det är inte utan anledning han utsågs till årets center och årets mest värdefulle spelare i ligan. Även om poängen framåt inte var skyhöga, så var han en jätte under egen korg. Hans tentakler sög in det mesta.
Och Gerry Blakes. Vad ska man säga? Amerikanen flyger fram för tillfället och verkar älska varje sekund av slutspelet. Den make over som Blakes har genomgått sen grundserien skojar man inte bort.
Kylige Blakes log när han sprang, log när han plockade ner returer – och log när han gjorde poäng.
Det blev ett par gånger kan jag säga.
Matchserien tillhörde Dolphins. Matchen tillhörde Gerry Blakes.
Ungefär samtidigt som det stod klart att Luleå är klart för finalen, spurtade Dolphins ifrån till densamma. Slutet av matchen blev en lång eriksgata mot belöningen för allt slit i semifinalserien. Nu får Dolphins värdefull tid för vila och träning inför duellen om SM-guldet.
Att det blir mot Luleå är både logiskt och rättvist. De lagen har varit finast sett över hela säsongen, och var också långt före tabelltrean när grundserien summerades.
Vi har en basketfest framför oss.
Luleå är förvarnat. Det kommer att krävas en stark insats för att brotta ner Adnan Chuks manskap.
Dolphins har spetsen. Dolphins har rutinen. Dolphins har hungern.
Och Dolphins har en Gerry Blakes som glöder.
Jag längtar till varje sekund av SM-finalen.