IFK Norrköpings nya spelsystem fortsätter att skörda framgångar i Småland. I första testet i söndags vändes 0–1-underläge till seger med 2–1.
Historien höll på att upprepa sig på fredagskvällen, men trots ett antal fina chanser blev det "bara" 1–1 mot formstarka Kalmar FF på "kycklingarenan" längs E 22:an.
Två raka bortasegrar för IFK kunde mycket väl ha blivit tre, men med tanke på den förhållandevis sena kvitteringen får nog de vitblå vara lite nöjda med den poäng man ändå fick med sig hem genom natten.
"Vi förtjänade lite mer än den poäng vi fick, men prestationen kommer stärka oss enormt mycket. Det ger oss framtidstro i allra högsta grad. En bra kväll för IFK på det sättet, vi kan vara väldigt stolta över många av de prestationer som spelarna gjorde, och även som lag", sa managern Jens Gustafsson på presskonferensen.
Han var belåten med det mesta efter den ängsliga starten, där Kalmar gjorde ett vackert ledningsmål.
3–4–3, det nya systemet har nu gett IFK poäng två bortamatcher i rad. Även om det känns väl tidigt att slå fast om det är succé eller fiasko känns det som det är nåt att verkligen bygga vidare på.
Undertecknads dator åkte rakt ner i betonggolvet på pressläktaren just som matchen startade. Sen gjorde den inte alls som jag ville att den skulle göra. Att kvällens hårdaste "passning" strök centimeter över NT-duon – och spräckte plexiglaset på raden ovanför – efter en dryg kvart kanske var dramatik nog för att datorn skulle vakna igen, och än så länge – tack och lov! – verkar den ha hittat tillbaka till den gamla vanliga, pålitliga kompisen. Det var nästan så man kunde tro att incidenten även påverkade IFK-spelet, för inledningen såg skakig ut. Ledningsmålet för Kalmar kom logiskt, men lagom som tangenterna kunde användas igen började även spelet att sitta för gästerna.
Trebackslinjen släppte inte många förbi sig, inte minst Eric Smith verkar ha hittat sin perfekta plats. Hela mittfältet kom allt mer rätt, inte minst var det kul att se hur Simon Skrabb spelade upp sig. Efter paus var han ständigt spelbar på sin vänsterkant, och levererade ett antal fina inlägg men tog också det defensiva jobb som krävs av yttrarna, ännu mer nu än tidigare.
Gudmundur Thórarinsson är teknisk, briljant och sevärd, men här finns det ännu mer att plocka fram. Oftast är det enkla även det bästa, men jag skulle gärna se att islänningen ibland även vågade sig på det lilla extra. Så pass skicklig är han.
Kalle Holmberg gick upp perfekt och nickade in kvitteringen. Därmed är han (tillfälligt?) uppe i skytteligaledning. Att Kalle har hittat målformen igen är nyckeln för IFK för övriga anfallare har svårt när det väl bränner till. Alexander Jakobsen gjorde mycket bra, men i själva avsluten vill det sig inte för dansk-egyptiern. David Moberg Karlsson kändes ganska iskall, vilket han har gjort ett tag nu. Jag tror att han behöver få göra ett mål för att få tillbaka lite självförtroende.
Till sist: Östersund fortsätter att imponera i Europa League. Seger direkt i gruppspelet och nya miljoner in i klubbkassan. IFK Norrköping hade chansen att nå samma internationella framgångar, men laget slarvade bort möjligheten i Litauen i somras. Trakai var ett lag IFK borde ha besegrat. Östersund vågar spela på i stort sett samma sätt oavsett motstånd. Exakt det som gjorde IFK till svenska mästare 2015. Genom att våga kommer man oftast långt.