Ni har säkert hört den historien i otaliga varienter, säkert bättre berättad än min version från minnet. Men så kan det kännas på en upptaktsträff då basketcoacher kastar den heta favoritbollen mellan varandra.
Det blir mest en massa ödmjuka taktiska dukningar.
Framåt vårkanten vet vi vem mest oblygt tar för sig av hela härligheten som en ligatitel i dam- eller herrbasket innebär.
Vinnaren kommer inte lida av falsk blygsamhet. Det har ingen råd med.
I både herr- och damligan är Luleå storfavoriter. Kanske mest på herrsidan. Laget är i stort sett intakt från guldsäsongen, har en hel statlig gruvindustri och hängiven publik, bakom sig som ger muskler av stål.
De borde ta en dubbel enbart på grund av de orsakerna.
Men det är ovanligt att kunna upprepa succér, speciellt nu när långtidsprenumeranten, Södertäljes Vedran Bosnic tackat för sig i Södertälje.
Torbjörn Gherke värvar fräckt till ett redan starkt Jämtland.
Något år måste väl Borås Basket få ut något vettigt av sin namnkunniga trupp?
Varför inte Adnan Chuks Dolphins?
Coachen kommer aldrig ta ordet guld eller ligatitel i sin mun. Från hans position kanske jag också stått och mumlat om att något annat lag har mer pengar, bättre spelare med spetsigare egenskaper.
Men om inte Dolphins förädlade lagbygge blivit moget rollen som finalkandidat eller ligavinnare den här säsongen. Kanske man ska fråga sig . . .
När?
Kommer det någonsin ske?
Jocke Kjellbom och Mikael Lindquist blir knappast yngre.
Utländska klubbar vill ha Dolphinscoachens tjänster.
Talangerna har jobbat hårt och börjar bilda en bänk med djup ur ett ligaperspektiv.
Nästa år kanske Djurgården och AIK ta klivet in i ligan. Då skärps konkurrensen om spelare som kan göra skillnad. Coacher som bygger grupp som Adnan finns det för få av i alla ligor. Som kan hantverket och skapar sina egna verktyg.
Hoppas Norrköpingspubliken förstår det – innan en potentiell guldsmed försvinner.