IFK:s supportrar väntar ännu på att kunna köpa årskort inför 2025.
Marcus Thapper är fristående krönikör i NT, med fokus på supporterperspektivet runt IFK Norrköping.
Visst är det någon slags rekord? I grejer som måste göras. Och kanske ett bottenrekord för mig i förtroende.
Mycket står och väger just nu, och många bollar har mer eller mindre tappats genom åren. Enkla grejer, som att ordna en Stjärnkväll. Den kväll där supportrar efter ett mycket jobbigt år får andas ut, skratta och bara ha det trevligt tillsammans. Symbolvärdet och känslan av gemenskap som en sådan kväll är. Den bollen tappade klubben i år. Och togs upp av supportrarna själva – denna kraft som kanske kan vara lösningen på en del saker?
Jag tänker på årskorten till 2025. Ni vet, dom som andra klubbar såsom AIK redan sålt slut. Redan inför 2023 missade vi att släppa dom innan julhandeln. Även förra året var vi många som reagerade på avsaknaden av stor kampanj inför jul. En snygg kampanj kring att ge sin pappa, moster eller kompis ett årskort i julklapp hade kunnat generera fler sålda årskort och mer pengar in till IFK – eftersom jag sett exakt det ske i många av våra konkurrerande klubbar.
En butter gubbe i min närhet, vi kan kalla honom pappa, förnyade i år inte sitt årskort för första gången på ett tag. Varför fick inte han mejl med "Hallå, snälla kom tillbaka, vi behöver dig"? En annan farbror kom fram för något år sedan, när jag jobbade med klubbens podcast, och berättade att han inte förnyat för första gången på många år. Borde IFK inte se till att typ Totte Nyman åker hem till honom och knackar på?
Här skulle klubben kunna nyttja de tusentals, potentiellt ideella, krafter som finns. Bad IFK oss hängivna supportrar om mer hjälp skulle den finnas. Jag är helt säker på att folk skulle kunna tänka sig att knacka dörr och tjata dit gamla polare, som vore de barn som sålde jultidningar för att få en popcornmaskin. Utnyttja det. För både klubben och vi på läktaren skäms väl ändå när det är 5 000 personer mot typ Värnamo? Det måste vi kunna lösa ihop.
Sedan finns det också ett truppbygge som vi genast måste sätta tänderna i. Kontraktslängderna till exempel.
Våra stora talanger – Axel Brönner, Noel Sernelius och gänget – varför är de inte redan uppknutna till 2027? Vad det verkar är de potentiella tapp. Vid en snabb koll i truppen ser man utgående kontrakt inom ett år på Otto Lindell, David Andersson, Jesper Lindvall, Amadeus Sögaard, Yahya Kalley, Jesper Ceesay, Jacob Ouro Ortmark, Vito Hammershöy-Mistrati, Kevin Höög Jansson, Fritiof Hellichius och Laorent Shabani. Resten har utgående nu, eller inom två år. David Mitov Nilsson och Tim Prica är de enda spelarna med längre kontrakt.
Noel Sernelius är en av IFK:s yngre talanger. I nuläget saknar han ett längre avtal med klubben.
Här är det ett stort, stort jobb som måste göras. Spelarna med utgående inom ett år, kan vi sälja dem nu? Eller ska vi satsa på att utveckla spelare som inom ett år kan lämna gratis? En av våra konkurrenter som vi nyligen var rätt rejält före – Sirius – har kontrakt med i princip alla unga startspelare över 2028. Varför har inte vi det?
Truppen är dessutom större än IFK vill ha den. Kommer speltiden finnas för en som Ture Sandberg nästa år? Annars måste vi nog låna ut honom. Ni hör, jag famlar. Och det är för att jag vill att IFK ska vara där vi borde ha varit. Där Hammarby, Häcken, Elfsborg och den typen av klubbar är.
Vi ska ta oss dit. På något sätt. Ni får lösa det sportsliga. Nu genast. Med det andra hjälper jag gärna till, men kan ingen bara berätta för mig hur?
För det är dags att vi reser oss igen.