Videon är inte längre tillgänglig
Där den ena klubben tagit sig igenom ett tränarbyte som blivit mer lyckat än någon kunnat förvänta sig står den andra vid början av något nytt.
IFK Norrköping ömsade skinn på tränarbänken och blev, åtminstone hittills, en ännu vassare segermaskin med Jens Gustafsson som ansvarig på Östgötaporten.
Vita Hästen har haft en stökigare tid både på och vid sidan av isen och står nu i början av något nytt med alla pusselbitar slutligen på plats.
Det skiljer mycket på klubbarnas läge, men det började ändå precis lika segerrikt för Jonas Johnson som kunde andas ut som en vinnare efter sitt första möte med Himmelstalundshallen.
Han såg lättad ut. Och det är lätt att förstå honom.
Eriksson imponerade
Det här var tre poäng som var värda så mycket mer, med tanke på de två raka förlusterna och den, bitvis, offensiva impotensen som laget visat upp fram till den här kvällen. Och inte minst alla rockader på tränarbänken där klubben nu, åtminstone tillfälligt, kan få lite lugn och ro.
Hur mycket Jonas Johnson hunnit påverka det som hände på isen låter jag vara osagt, säkert inte jättemycket på den här korta tiden, men det fanns i alla fall mycket energi i laget när de väl kom ut mot ett AIK som såg betydligt segare ut än det lag som vann hockeyallsvenskan förra säsongen.
Första perioden var lite trevande.
Den andra dock riktigt bra stundtals där Vita Hästen satte hög press och fick fast AIK i deras zon gång på gång. När Daniel Olsson-Trkulja lite för enkelt fick trycka in 0–1 blev det som ett startskott på hemmaoffensiven som leddes av förstakedjan med Marcus Eriksson, Rickard Palmberg och Kruise Reddick. Den trion var lysande.
Inte minst Marcus Eriksson som snurrade, fintade och serverade passningar som fick igång publiken (de 2 789 som officiellt angavs kan inte stämma, det var betydligt färre) när det behövdes som mest. Ändå dröjde det till slutet av den sista perioden innan segermålen till slut kom, men då var de mer än välförtjänta.
Spännande start
Från och med nästa match, mot Södertälje, ska Jonas Johnson stå i båset utan Niklas Czarnecki vid sin sida. Vita Hästen valde en tränare som hittills har mer meriter på än utanför isen, men med många år och många influenser från skickliga ledare att falla tillbaka på.
Och med en vilja att utvecklas.
Rätt eller fel? Det avgörs förstås av resultaten i första hand men det kunde i alla fall inte ha börjat bättre och kändes som en spännande start och ett intressant namn.
Att laget släppte in ett par lite enkla mål och att det dessutom behövs lite produktion på fler kedjor än den första glömmer vi en sådan här kväll.
Spelet och poängen var det som betydde något.