Vägen mellan Norrköping och Uppsala känns rak, spikrak.
Vår huvudstad efter dryga hälften av resan, sedan Uppsala och en avfart till vänster för Gränbyhallen.
Vägen hem pekade i samma riktning som Hästens framtid.
Spikrakt söderut.
Frågan är var det tar slut?
LÄS MER: Dubbla smällar för Vita Hästen
I 26 omgångar har vi tecknat ned spelar- och tränarcitaten om skottstatistik, otur och skador.
Oförmågan att sätta chanserna. Prestationer som varit bättre än utfallet.
Blåsningarna som skulle ha ljudit på isen, eller visselpiporna som till slut blåste laget på resultatet.
Pratet om att alla måste tro på det här, och göra det om och om igen tills det vänder.
Men det gör det inte.
Till slut går det inte att leva i förnekelsen längre.
Även vi reportrar måste ta ett steg bakåt och titta uppåt för att se helhetsbilden.
Det är ingen kärnfysik.
Från tabellperspektivet är det tydligt.
Nedflyttningskandidatens retorik.
LÄS MER: Oklart om lånet återkallas
Värvningarna av Mattias Beck och Daniel Josefsson gav en tillfällig injektion men den allt längre skadelistan skvallrar om det allt mer desperata läget.
Det kan fortsätta så här till fredagen 8 mars 2019, men frågan är i vilken psykisk status truppen har då?
Det är dags att göra något radikalt.
Frågan är om det inte är dags att redan nu ställa in sig på kvalspel.
Det är en lösning.
Använda de kommande 26 omgångarna som ett långt och systematiskt träningsläger och förberedelse för det negativa kval som väntar Vita Hästen i mars.
Göra som Karlskrona under debutsäsongen i SHL.
LÄS MER: Betygen: De var bäst i förlusten
I rätt händer skulle det kanske få de sista pusselbitarna att passa i varandra. Färre misstag, bättre avslut och beslut.
Då skulle kanske den kvalité som en dokumenterat meriterad poängspelare som Mattias Beck, komma bättre till sin rätt.
Borta mot Almtuna blev inte mycket uträttat.
Antingen tvingades han starta långt ned från egen zon.
Ofta stod han bra positionerad offensivt, men vad hjälper det när kuggarna inte riktigt hittar varandra?
Det som väntar är kanske Leif Strömbergs och Fredrik "Grizzly" Erikssons största utmaning som ledare.
Det är nu kompetensen, kunnandet och pedagogiken sätts på sin spets.
Att få fart och motivation på ett lag, en häst, som tappat självförtroende redan efter halva loppet.
Klubbarna som vill upp är hungriga på framgång och uppumpade av segrar. Att komma mentalt slitet, och möta dessa föreningar som är förstärkta till tänderna för att äntligen ta steget är förödande.
Det kan egentligen bara sluta på ett sätt.
I division 1.
Har Hästen råd med det?