Kamratmöte, naturligt gräs och en kamp mellan två 3–4–3-duellanter. IFK för dagen i Kalmar-inspirerade rödvita dräkter mot ett Blåvitt fullpumpat med självförtroende efter två starka segrar.
Men när vi summerade dryga 90 minuters fotboll var det en ung man från Halmstad som hade stulit rubrikerna.
Isak Pettersson värvades till Östgötaporten i höstas. Tanken var att han skulle matchas in lugnt bakom David Mitov Nilsson och vara redo efter lite inskolning i sin nya klubb.
Det gick snabbare än så.
Mitovs skada på försäsongen öppnade för Pettersson som förstemålvakt direkt och sedan dess har han egentligen bara blivit bättre och bättre. Det började lite trevande i vintras men han har stadigt vuxit. Det hördes en och annan kritisk röst i början, men de har nog sakta men säkert tystnat sedan dess.
På Gamla Ullevi var han lysande. Räddningen på slutet på Gustav Engvalls nick förstår jag fortfarande inte hur han nådde ner på.
Det är lätt att glömma att han bara är 20 år gammal.
Att han bara hade gjort 26 allsvenska matcher när han kom till IFK.
Isak Pettersson har naturligtvis fortfarande mycket kvar att lära i sin än så länge unga karriär, men han har i alla fall sett till att konkurrensen inte blir alldeles lätt för David Mitov Nilsson när han är tillbaka och spelklar igen.
IFK behövde Pettersson i den formen för att reda ut det mot IFK Göteborg på Gamla Ullevi för den andra raka segern. Om de tre poängen i Östersund kom efter bra omställningsspel och några stycken briljans av unge Arnór Sigurdsson var det här en helt annan sorts vinst.
Det handlade om kamp, slit och en vass defensiv mot ett tungt och svårspelat Blåvitt.
I ärlighetens namn skapade IFK inte ett dugg före pausen. Då var man tillbaka i det statiska och långsamma anfallsspelet utan energi och djupledshot.
Noll skott i statistiken summerade mer än väl det som hände.
Därför blev Kalle Holmbergs mål så viktigt – där fick IFK något att spela på direkt efter pausen. Och så hade man en 20-årig hallänning längst bak som hade bestämt sig för att spika igen.
2–0 två matcher i rad gör att laget nu skuggar toppen i tabellen. Tre omgångar kvar till VM-uppehållet och det är inte alls orimligt att det kan bli sex–sju poäng på dessa.
Det vore i så fall ett bra facit för Peking som ändå inte imponerat mer än bitvis spelmässigt den här våren. Segrarna mot Östersund och Blåvitt imponerar dock – men på två helt olika sätt. Och de var också ett bra sätt att studsa tillbaka på efter den onödiga snytingen mot Trelleborg.