Den 26-årige småbarnspappan sneddar över gatan och kliver in på kaféet. Det är en lugn eftermiddag före helg och några studenter släntrar ut samtidigt som Emir Kujovic sätter sig med en latte macchiato.

– Jag dricker knappt kaffe alls, det blir mest te, ursäktar sig han sig med sitt yviga skägg.

Vanorna är enkla.

Ovanorna få.

Det skulle väl vara fortkörningen då, men utan körkort har vardagen fått nya rutiner att luta sig mot. För Emir betyder det bara andra villkor att förhålla sig till.

Precis som anfallaren gjorde med ryggproblemen efter proffsåren i Turkiet.

Nu är han skadefri.

Och en av Sveriges hetaste målskyttar.

Efter sitt nionde allsvenska mål i mot Falkenberg gick Emir Kujovic åter ned på knä för att tacka.

– Eftersom jag tror på Gud så är det hans vilja. Men det går inte att ligga hemma på soffan och tro att man kan göra en massa mål av den orsaken, du måste maximera dina möjligheter för att kunna nå dina mål. Man måste göra sitt, men i slutändan är det utom ens kontroll. Det är Gud som bestämmer allt.

Emir Kujovic föddes 1988 i ett sönderfallande Jugoslavien. Emirs familj är bosniaker med rötter i Sandzak, ett område som ligger i bland annat Montenegro. För Emirs pappa som blev inkallad till militärtjänstgöring skulle det innebära att han skulle tvingas föra krig mot tidigare landsmän och trosfränder.

– Det var krig och oroligheter men egentligen inte så mycket i den staden där jag bodde. Men på den tiden var det pliktat att vara med, för min far var det den serbiska armén som han blev inkallad till. Den armé som krigade mot Bosnien och Kosovo, förklarar Emir.

En absurd situation.

Precis som hela kriget på Balkan som blev långt, utdraget och plågsamt.

När Emir var tre och ett halvt år, 1992, flyttade familjen till Sverige.

– Standarden i Montenegro är inte lika hög som här. Min farfar bor kvar därnere, hans pension är 300 euro, då har han ändå arbetet hela sitt liv och odlat för att klara sig. Här i Sverige finns det mesta, tandvård, sjukhus, utbildning. Det finns förutsättningar att klara sig. Min son är född här, det är viktigt att förmedla den känslan till honom.

Emir Kujovic hade det ganska lätt i skolan, men fotbollen dominerade uppväxten.

– Jag var inte så jättebra på att ta hand om den förmånen som skolan innebar. Jag hade väl VG i de flesta betygen men det var en ganska lätt linje. Hade jag valt en svårare utbildning, lagt ned mer arbete, kunde jag gjort bättre ifrån mig.

Islam har följt Emir Kujovic genom hela livet. Sedan några år tillbaka har den tron växt sig allt starkare.

Begravningen av en kamrat från uppväxtåren i Landskrona fick Emir att komma närmare tron.

– Det är lätt att glömma bort döden och tro att allt kommer gå bra och fungera förevigt. Så är det inte. När jag stod där på begravningen och tittade mig omkring blev jag påmind om att den döda kroppen varit en nära vän, en kamrat som jag växt upp med. Vi umgicks nästan varje dag, spelade fotboll tillsammans. Jag fick rysningar, men det stärkte mig ändå om att jag är på den rätta vägen, säger Emir.

Nu ber Emir Kujovic fem gånger om dagen och lever efter Islams huvudpelare, trosbekännelsen, allmosan, ramadan och hajj som är pilgrimsfärden till Mekka.

– Jag har varit muslim hela tiden, men jag har inte varit praktiserande förrän på senare år. Jag känner ett annat lugn, en annan ro i livet. För själen känns det bra, meningen med livet och döden har blivit mer klar, det känns som jag fått svar på de frågorna, säger Emir.

Tillsammans med Häckens Walid Atta, Halmstads Mohammed Ali Kahn och Junes Barny fanns det planer på att göra en hajj, men mer än så blev det inte – inte i år i alla fall.

– Junes och jag är ganska nära vänner. Han blev intervjuad i en tidning i Halmstad och det blev lite förstorat. Det blir inte av nu i sommar. Det är en sådan sak man kan göra vilken tid som helst på året, men då är det en Umrah.

Hajj är obligatoriskt för Islams troende som har ekonomiska resurser och är i hälsotillstånd att göra den.

– Det är inte heller bara att åka dit utan du måste förbereda dig mentalt. Min bror och pappa har varit där, de var på lite föreläsningar innan. Det handlar mycket om tålamod, väntan och det är varmt. Men känslan går inte att beskriva. Allt det här med att det är lite jobbigt och så övervägs av den här positiva känslan och lugnet, säger Emir.

Den andliga livssynen har gjort att Emir Kujovic också fått bättre kontroll på sina känslor på planen. Det är inte så att den starke anfallaren tror sig vinna någon popularitetstävling från sina allsvenska kollegor. Men kanske respekt.

– Att de ska tycka om mig kan jag inte påtvinga någon människa. När man spelar match är det mycket känslor, det är svårt att kontrollera. Förr var det svordomar, både högt och inombords. Jag kunde vara ful i munnen mot en motståndare. Nu kan jag inte komma på att jag tjafsat mot någon den här säsongen.

Är det Islams syn på det goda och det onda i livet?

– Ja det handlar om det. Jag vill inte att någon ska ha en negativ bild av mig. Sen är klart att gör man mål kommer de ha en sådan bild ändå, men hellre det och de tänker att ”Han var en skön typ, men han sänkte oss”. Jag vill inte att någon ska tänka; ”Han var kaxig”. Eller; ”Han var äcklig att möta, han förnedrade oss och spottade”, eller så.

Den första tiden i IFK Norrköping handlade mest om att hitta tillbaka efter diskbråcket för Emir Kujovic. Managern Janne Andersson presenterade anfallaren som en avslutare med en kapacitet IFK aldrig skulle ha råd att värva. Det var mer ett riskprojekt med hög potential. Men vägen tillbaka tog längre tid än väntat, en försvagad vänstersida blev följden av ryggproblemen och en ny skadeperiod. Under IFK:s småkrisiga höst kunde han börja spela igen.

– Det kändes som vi hittade en stabilitet som vi tagit med oss in i den här säsongen. Sen har vi fått nyförvärv som förstärker, även om Bärkroth varit skadad. Vi kan spela ett lite finare spel och orkar hålla bollen, ett spel vi tror på. Det känns som att rollerna passar spelarna. Det är bra gjort av tränarna att ändra på de här sakerna så att vi fått ihop det så bra, säger Kujovic.

Emir har på kort tid blivit en av unga IFK Norrköpings ledargestalter i centrallinjen ute på planen vid sidan av Andreas Johansson och Daniel Sjölund. En talangfabrik som lockat agenterna till Nya Parken igen. Men det gäller att fortsätta slussa in unga talanger, att ha framförhållning med kontrakten för fortsatt utveckling. Attraktiva spelare går vidare, sådan är näringskedjan, enligt anfallaren.

Själv har han bara ett fokus.

– Jag vill spela 90 minuter varje match. Gör jag det innebär det att jag inte varit skadad, det är mitt mål med säsongen. Då får jag självförtroende och vet vad jag kan, säger Emir.

Med Guds hjälp kan det gå.