Jag var på fotboll i helgen, allsvenskans näst sista omgång. Det som det mest snackades om efteråt var fansens så kallade "tifo". Gigantprintningarna av Kennedy i hans avskedsmatch för Hammarby sade folk var bland det mäktigaste de upplevt på en arena. Jag såg tv-bilderna och v´bara det var mäktigt. Själv var jag på plats i Norrköping där det också bjöds på mäktiga tifon kring två avsked, stora banderoller över hela ena kortsidan som hyllning till IFK:s giganter Andreas Johansson och Daniel Sjölund på sista hemmamatchen.

Nu blev det ett Buster-slut på matchen där Sjölund fick avgöra, 3–2 på stopptid, vilket håller liv i guldstriden, men trots det magiska som hände på planen är det tifona före och hyllningarna efteråt som jag som åskådare ändå mest tar med mig från Östgötaporten.

IFK Norrköping har gjort mycket bra sportsligt med herrlaget de senaste åren, både före och efter SM-guldet 2015, men det allra bästa som IFK gjort som klubb tror jag är att ha fått till ståplatsväggen "Curva Nordahl" tillsammans med sina fans. Jag är övertygad om att den härliga stämning och vitblå miljö som sprider sig därifrån har lockat många extragäster till arenan, precis som att lagets lir och lagets segrar fyller arenan.

Artikelbild

| Allvar och hårdhet kan vara på sin plats. Men alla måste få göra fel. LHC visar hjärta med supporterbeslutet. Klubben behöver ett Curva Nordahl, skriver Jens Bollius.

Det är en sådan rödblåvit "vägg" som LHC skulle behöva på hockeymatcherna i Saab arena. Med billiga biljetter och utökat utrymme för hardcorefansen, lite som man ser i Leksand. Det skulle skapa mer genuint stöd under serielunken, och ännu mer magi när det vankas slutspelsdraman och avskedsföreställningar. Den finns där i liten skala redan nu, LHC-väggen, men kan byggas ut mycket mer.

Jag tänker på detta när jag hör hur de nu portade och avstängda LHC-supportrarna tidigare varit drivande och engagerade kring att göra tifon. Utan att veta om det har alla som gått på ishockey i Linköping fått njuta av och ta bilder på fansens skapelser. Såklart ska de anonyma hjältar som skapar tifon hyllas lika mycket som lagets stjärnspelare, när det ibland är läktaren som vi åskådare minns mest efter en match.

Nu stod dessa supportrar samtidigt i höstas för det sällsynt osmakliga "tifo-hånet" gentemot HV-klacken och dess bortgångne kamrat, man kan knappast sjunka lägre än så. Det var att gå långt över gränsen för både moral och sportslighet. Fans kan sänka en fest lika mycket som fans kan lyfta densamma.

LHC och förbundet slår nu ned hårt på fansens "hjärnsläpp", två års portning från alla hockeyarenor är en rejäl markering. Samtidigt får de villkorligt komma tillbaka nästa höst om de så att säga sköter sig och följer överenskommelsen.

Jag tycker att det här hedrar LHC-ledningen. Straff kommer fansen inte undan, men nyckeln slängs inte bort. Alla kan göra fel och välkomnas in i matchen igen efter avsutten utvisning, ungefär som en spelare.

LHC visar här hjärta, att fansen är en del av klubben och att LHC behöver supportrar som spelar i samma lag, för att nå ännu ett steg längre på den sportsliga stegen. Bra fans är bättre än någon annan marknadsföring när det gäller att få folk till matcherna.