Utanför Brommaplans tunnelbanestation i västra Stockholm står en långsmal yngling i 70-årsåldern och väntar. Snögloppet ramar effektfullt in hans yviga, vita frisyr, det smala pipskägget och det breda leendet. Mats Åström är, för första gången, redo att prata om sin basketkarriär på ett mer offentligt och öppet sätt.

– Det är ju så länge sedan jag spelade, säger han urskuldande medan vi traskar den korta biten bort till bostaden.

– Jag har alltid tyckt att då var då och nu är nu. Jag brukar sällan prata om min karriär ens i privata sammanhang. Det är kanske dags nu.

Artikelbild

För en tid sedan hissade Dolphins forne spelmotorn David Bergströms tröja mot Stadium arenas takstolar som en hyllning till en finfin karriär. Få i Stadium Arena skulle dock känna igen Mats "Måsen" Åström i dag. Då var då och nu är nu. Men de skulle bara veta. Att hans karriär snarare är värd en halv garderob i taket.

– Mats hade kapaciteten att bli den förste svensken i NBA, brukar basketprofilen Åke Björck hävda.

Att det var Åke Björck som upptäckte "Måsen" behöver knappast tilläggas. Alla talanger som sedan också lyckades passerade automatiskt inför Åke Björcks granskande blickar på den tiden.

Mats Åström, 69 år fyllda numera, var basketstjärnan som dominerade innan basketboomen nådde Norrköping. På hans tid spelade Hageby ännu en nivå under den gamla elitserien och nuvarande Basketligan och marschen mot det första SM-guldet 1980 hade inte tagit fart. 1969 var "Måsens" sista säsong i Hageby innan Alvik lockade. "Måsen" avslutade med att göra exakt 600 poäng på 15 matcher den säsongen. Snittet landade på 40 poäng per match. Som mest gjorde han själv 60 poäng i en enskild match. 600 säsongspoäng är ännu serierekord och 60 matchpoäng är fortfarande klubbrekord.

Artikelbild

| Lång och smal. Mats Åström har aldrig varit något kraftpaket. Men han kunde skjuta som få andra.

– Jag sköt. Sköt och sköt. Det var min grej. Synd bara att det inte fanns trepoängare då. Någon större försvarsspelare var jag aldrig. Även om jag blev bättre med åren, säger han och skrattar.

Mats Åström började spela basket som 13-åring. Tillsammans med kompisarna Conny Pettersson (Kullman nu) och Dag Wigmo hyrde han Linghallen för en timme under sportlovet. Åke Björck råkade komma förbi och anade talangen. Ett par år senare började "Måsen" träna med Hagebys A-lag. 72 kilo fördelade på en 198 cm lång kropp var dock inte mycket att komma med när det hettade till under korgarna.

Artikelbild

| Mats Åström och Åke Björck träffades igen i april 1971 i samband med att "Måsen" besökte Norrköping.

– Jag orienterade sönder rätt många av träningarna i början.

– De andra vill inte ha med mig. Jag fick aldrig veta det, men de sa så till Åke. "Jag tror han blir bra", svarade Åke och lät mig fortsätta.

Artikelbild

| Den passande skylten är ett minne från en golfbana i Portugal.

Åke Björck fick rätt och med skottet, fotarbetet och bollkontrollen blev Mats Åström Hagebys dominerande spelare. Att passa var sällan ett alternativ. Hade han bollen så sköt han. Något som storklubbarna också började notera.

– Jag fick följa med svenska mästarna Helsingborg till Finland runt nyår 1968–69, berättar han.

Artikelbild

| En händig man har alltid verktyg och virke inom räckhåll.

– De ville värva mig och jag var redo att flytta dit. Jag skulle gå klart teknis där och hade träffat damen där jag skulle bli inneboende.

Ett krogbesök kom emellan.

Artikelbild

| Mats Åström är Norrköpings främste basketspelare genom tiderna.

– Jag och några kompisar satt på Ambassadör vid Nya Torget en tid senare. Jag hade ännu inte skrivit på. Plötsligt var det någon som ropade från baren. "Finns det någon Mats Åström här?". Det var Egon Håkansson i Alvik som ringde. Till krogen! Han sa bara att jag skulle spela för Alvik istället. Ingen tvekan. Egon Håkanson var som Åke Björck på steroider.

– Det var också Egon som gav mig smeknamnet "Måsen". Han tyckte vi hade så tråkiga namn och så var vi två Mats i laget. Jag fick heta "Måsen" och Mats Leander blev "Malen".

"Måsen" gick till Alvik våren 1969 och kom till första träningen bland landslagsprofilerna med lätt snedvriden självbild.

– Jag var ju poänggöraren och stjärnan. Snacka om att de snabbt tog ur mig det. Dessutom var träningarna såpass tuffa att jag knappt hängde med. Då hade jag ändå alltid varit väldigt lättränad.

Väl nere på jorden igen blev "Måsen" med tiden en av Alviks ledande spelare med åtta SM-guld varav det sista 1979. Han var också en av de stora profilerna i landslaget och matchades ofta internationellt, inte minst då Alvik ofta gick långt i europacuperna.

– Vi hade Ivan Duncan som coach och han var otroligt bra. Min favoritcoach genom alla tider. De första träningarna satt han bara bredvid och såg oss spela fem-mot-fem. Efteråt tog han ett enskilt snack med varje spelare. Till mig sa han bara "Astrom, you have the green light to shoot everytime you have the ball".

Ivan Duncan brydde sig mycket om "Måsen". Kom ständigt med små tips hur han kunde bli bättre. Som att höja armarna en bit ovanför huvudet i skottögonblicket. Tidigare hade Mats Åström haft bollen i höjd med pannan när han skulle skjuta.

– En grej som gjorde att jag kunde göra poäng på de större spelarna ute i Europa. Jag blev effektivare och svårare att blocka. Och nästan alltid skott via plankan och i korgen. Jag fattar inte att de inte skjuter så i dagens basket. Det är ju mycket enklare. Träffar man rätt punkt på plankan blir det alltid poäng.

Mats Åström har bott i Stockholm ända sedan han lämnade Hageby. Hans båda systrar bor kvar i Norrköping. Han ser Alvik som "sin" klubb och fick aldrig uppleva Hagebys historiska SM-guld 1980.

– Rivaliteten mellan klubbarna kom igång efter att jag hade lagt av, säger han.

– Tyvärr fick jag aldrig spela SM-final mot Hageby. Det hade varit kul. Sista gången vi mötte Hageby i elitserien gjorde jag 46 poäng. Poängrekord för mig i Alvik.

"Måsens" basketintresse är fortfarande stort. Han ser minst en NBA-match om dagen på webben via sitt NBA Pass. Vissa lag och somliga spelare följer han extra noga.

– Jag har sett i princip alla Jonas Jerebkos matcher under tio år. Jag är djupt imponerad av hans karriär. Han har förstått exakt vad som krävs för att lyckas.

Mats Åströms egen USA-karriär var betydligt kortare. Hösten 1972 åkte han över för att spela för Northern Michigan University. Han stannade i elva dagar. Att lämna den då tämligen färska flickvännen kvar hemma i Sverige kändes inte bra.

– Mitt bästa beslut någonsin att åka hem. EvaKarin och jag är fortfarande gifta. När jag åkte hem sa coachen "never look back". Titta aldrig bakåt, bara framåt. Ett råd jag alltid försökt följa.

Den här återblicken får ses som ett undantag.