Det börjar bli en ganska tråkig vana vid det här laget.

Ihärdigheten hur vi säger "tack för allt" till de som gjort allra störst avtryck är inte chockerande men gör inte farvälet mindre vemodigt.

Andreas Johansson.

Daniel Sjölund.

Joakim Kjellbom (inget officiellt besked om pension än) och nu: Mikael Lindquist.

Tack för allt.

Avskedet känns faktiskt lite överraskande.

Den här högproducerande maskinen visar inga hackande tendenser och rör sig med en smidighet och fart som håller gott och väl i ligan två eller tre år till.

Skottet och försvarsjobbet ligger på en nivå som inte skulle göra bort sig i ännu större sammanhang.

"La Bombas" inledning på säsongen var landslagsmässig och den blågula kallelsen kom också.

Ett par månader och en semifinaltorsk mot Borås senare kom Mikael Lindquist förbi på en kaffe på redaktionen.

Det blev mer än så.

En känsloladdad berättelse om hur stockholmaren som förälskade sig i Norrköping funderade och vägde sig fram till att det är dags att ge upp en del av sig själv.

Basketen.

När 36-åringen – med en medhavd handskriven lapp för att inte glömma någon eller några – skildrade hur han resonerat sig fram till karriärens slut var det solklart att det inte var ett överilat beslut.

Lagkaptenen och Dolphins-ikonen (man blir det efter nio säsonger och tre SM-guld) vill kunna ta beskedet innan kroppen gör det åt honom.

Det är en del.

En annan är att livet utanför linjerna på basketplanen står på tur.

Rollen som tvåbarnspappa, make och heltidsjobbet på Erlaskolan gör det svårt med en fortsatt satsning och kan det inte vara fullt ut så får det vara.

Typiskt och talande för Mikael Lindquist som någonstans på vägen började tas för givet.

Drar man i matchavgörande trepoängare och sänker skotten som sänker motståndarna tillräckligt många gånger så blir det en vana för åskådaren.

Det förväntas av mästerskytten att leda Dolphins tillbaka in i en match och sedan avgöra den.

Oftast gjorde Lindquist det också men visade aldrig en enda tillstymmelse eller tendens till att slå sig själv på bröstet innan, under eller efteråt.

På så sätt vann han sympatier där det är allra svårast att få uppskattning – i lagen på andra sidan planhalvan.

Mikael Lindquist älskade stunden när det skulle avgöras.

Han mådde som bäst i momentet när ett missat eller satt skott var skillnaden. Det symboliserar en vinnare.

Mikael Lindquist kommer saknas i Stadium Arena, i Dolphins och i ligan. En spelare som uppskattades över klubbfärgerna. Ett finare betyg är svårt att få.