MIKAEL SUNDGREN: IFK Norrköping kvar på superettans perrong

Jag har alltid förknippat brassar med bländande teknik och därför blir jag både lite besviken och konfunderad när jag ser årets IFK.
Min gamla bild visar sig inte stämma, den har krossats.
IFK:s laguppställning har den här säsongen haft ett stort brasilianskt inslag och där som mest tre elftedelar har bestått av Pelés landsmän men det är inte mycket till sambafotboll vi bjudits på av våra sydamerikanska vänner.
Bruno Santos och Rodrigo Pontes hade ingen stor kväll mot Brommapojkarna heller och så här långt är IFK-brassarna en stor besvikelse. Pontes drog på sig säsongens sjätte gula kort (på sammanlagt 13 matcher från start) genom en ful stämpling av en motståndare och för honom väntar en ny avstängning.
Bruno Santos hade en svart kväll. Han saknade skärpa i avslutningarna, slarvade i passningarna, svag i bollmottagningarna och så var han direkt inblandad i Brommapojkarnas kvittering till 1-1 och det bara med en kvart kvar när han på mittlinjen tog emot en lång passning med ansiktet vänd mot det egna målet.
I stället för att skarva vidare ut på kanten till en framstormande lagkamrat så valde Santos att ta upp bollen i luften, jonglera med den på knäna med allt annat än en kontrollerad teknik och det slutade med att BP-spelare tog bollen, slog en passning till snabbe Jerry Månsson och så stod det 1-1 och så var den kvällen förstörd för IFK-arna.
Där krossades definitivt min illusion om att alla brassar har bländande teknik och den som inte tror mig kan gå och se IFK Norrköping men det är nog bäst att skynda sig, i vår är det nog för sent.

Tyvärr kastade IFK bort chansen till allsvenskt kvalspel, inte så att Brommapojkarna svarade för något särskilt banbrytande, spelade inte ens bra bortsett från Martin Ekström som oroade IFK-försvaret när han kom springande på djupet med bollen.
Fram till IFK:s ledningsmål fegade stockholmslaget, drog sig tillbaka på den egna planhalvan, slog vakt om den pinne laget hade och verkade egentligen inte intresserade av att åstadkomma något framåt.
Tränare Anders Grönhagen syntes belåten med en pinne så länge det stod 0-0.
IFK gjorde det omvända, drog sig tillbaka och bevakade ledningen efter Mikael Torins vackra nickmål (!) på Mikael Blombergs utmärkta hörna, men som så många gånger förr straffade det sig alltså.
Andreas Alm klarade sig riktigt bra som mittback och det syntes att han hade rikligt med erfarenhet från sin tid i Ekslistunalaget City. Han kom rätt i positionerna, spelade enkelt och med bra passningsspel.
Att Alm är en skicklig fotbollsspelare är ingen nyhet och att han skulle behärska mittbacksrollen var heller inte överraskande med tanke på att han faktiskt värvades till allsvenskan som just mittback, låt vara att det var omkring tio år sedan.
Andreas Dahlén var det stora utropstecknet i IFK mot Brommapojkarna. En modern back - snabb, löpvillig, aggressiv och gärna med i anfallsspelet och kan han fortsätta i samma stil så blir han en spelare som IFK kommer att få mycket nytta av framöver.
Om Dahlén har karriären framför sig så är det tvärtom med Mikael Blomberg som efter tolv säsonger i IFK-tröjan sannolikt inte har så många år kvar i den blåvita dressen.
"Blomma" gör i år sin bästa säsong på flera år, en bollvinnare med förmåga att vända på spelet när hans passningar hittar fria medspelare med mycket yta. Blomberg gjorde i går en ny stabil insats på hög IFK-nivå.
Bara oavgjort 1-1, ett resultat som innebär att allsvenska kvaltåget försvann i fjärran men med IFK-arna stående kvar på perrongen. Nu ska det till mer än ett under för att det ska bli kvalfest på Idrottsparken senare i höst.
Sju poäng upp till Assyriska som ligger på kvalplats och bara åtta matcher kvar.
Nej, det kan inte ens den mest inbitne "snok" tro på.