Prestationen är så stor att den aldrig kommer överträffas
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Vad ska man klämma till med? Fantastiskt känns nästan klent, prestationen är så stor att den aldrig kommer överträffas ? om han inte själv finns med som 43-åring i Peking om fyra år.
Jonas Jacobsson från Krokek är en perfektionist som tar skyttet på största allvar och med en mental styrka i absoluta världsklass.
Han har förstås en otrolig fallenhet för skytte men det ligger också träning bakom. Massor med träning, 40 timmar i veckan.De som läste förhandsreportaget i NT i förra veckan inför årets Paralympics fick veta att Jonas Jacobssons skyttesatsning kostade en kvart miljon kronor det senaste året.
Jonas tränar och tränar alltså, skjuter mer än någon annan i skyttevärlden, väljer ammunition med största omsorg, så noggrant att han åker runt på fabrikerna för att hitta det som passar bäst. Han lämnar absolut ingenting åt slumpen, minsta lilla detalj är viktig.
I somras vann Jonas Jacobsson SM-guld när stelbenta idrottsbyråkrater äntligen lät honom tävla mot icke-handikappade.
Jonas Jacobsson har skjutit fullt, 600 poäng, i tävling, vunnit tio OS-guld varav ett i varje paralympics sedan 1980. Den som ska slå det måste vinna OS-guld i Aten och så varje OS till och med 2028.
Garanterat helt omöjligt! Grattis Jonas!
IFK Norrköping är superettans formmässigt bästa lag för tillfället där förra helgens utskåpning av serieledarna Gefle IF följdes upp av en ny imponerande IFK-insats, 3?0 hemma på Idrottsparken mot Västra Frölunda.
Synd för IFK-publiken att uppvaknandet förmodlingen kom ett par veckor för sent. Det blir svårt att hinna ifatt de tre lagen ovanför, Häcken, Gefle och Assyriska vann alla tre och det gör att det fortfarande är status quo i tabelltoppen.
IFK gjorde en stark match mot Gefle och jag trodde att det skulle bli svårt att följa upp den på samma sätt mot Västra Frölunda, i synnerhet när vi får gå tillbaka fem år i tiden, till hösten 1999 när IFK Norrköping senast vann tre seriematcher på raken.
Det var då IFK under Olle Nordins ledning hade en svit på åtta allsvenska vinster och gick som en raket i tabellen, från en bottenplats till en slutlig femteplats ett faktum som fick IFK-supportrarna att drömma om Europa men som ett par år senare gick i kras.
Det tog alltså fem långa år att upprepa den bravaden.
IFK gjorde spelmässigt en minst en lika bra match i går som mot Gefle. Även om Pierre Gallo inte stack ut på samma sätt den här gången så har hans inträde i laget betytt oerhört mycket, hans passningsspel är förstklassigt. Pierres passningar hittar alltid en medspelare i fart och det har spridit sig som ringar på vattnet till de andra i laget.
Man kan fråga sig hur Landskrona BoIS kunde göra sig av med Gallo, samma Landskrona som ligger på nedflyttningsplats i allsvenskan och borde öppna stora famnen för en så bollskicklig spelare som Pierre Gallo.
Ofattbart!
IFK:s första halvlek i går var makalöst underhållande, den andra något sämre men likväl toppunderhållning, där jag snabbt fick lägga ner mina planer på att anteckna IFK:s målchanser.
Jag hann inte, det gick i ett, målchanserna avlöste varandra i 90 minuter.
Hela IFK-laget uppträdde med ett enomt självförtroende och det är svårt att tänka sig att samma lag (jo, nästan i alla fall) sprang omkring i våras och spelade jämnt med division II-lag.
En sanslös utveckling och det är bara att buga för alla inblandade.
Att det inte blir allsvenskan (avståndet som sagt för stort med bara fem omgångar kvar) i år får vi acceptera men det är onekligen en intressant framtid som öppnat sig, en grund att bygga vidare på för ytterst kompetente tränaren Stefan Hellberg. Jag undrar vad den falang som ville ha bort Hellberg tänker i dag?
Många av spelarna har utvecklats starkt under säsong, Viktor Rönneklev och Andreas Dahlén bara för att nämna två.
Jag trodde nog aldrig att Patrik Jönsson, Mikael Blomberg och Renato Braga, när de är tillgängliga för spel, måste börja på bänken för att konkurrensen är så knivskarp men så ser verkligheten ut just nu hösten 2004 i IFK Norrköping.
Markus Hansson gjorde en stark match som defensiv mittfältare i stället för avstängde Mikael Blomberg. Hansson har haft problem med tempot, vilket har märkts när han placerats på kanterna men i en centralt lite tillbakadragen position, som mot Västra Frölunda, fick han den tid som han behövde, han hann titta upp, passningarna satt och de långa benen som effektivt fångade in bollen från motståndaren.
Och så Andreas Alm. Stor målskytt, stor i spelet som utförde ett stort jobb, precis som sina lagkamrater.
Jag har inte haft så roligt på Idrottsparken två helger i rad, få se nu, sedan förra seklet.
Tack, IFK-are!