Så bra är Krunegårds nya IFK-låt

Handlar det bara om Markus Krunegårds insats blir det en topplacering för IFK, skriver Öst Medias kulturchef Mikael Pihlblad i sin recension.

"Halvvägs in i första versen sitter jag där med ståpäls", skriver Mikael Pihlblad om Markus Krunegårds Ett liv, Ett lag.

"Halvvägs in i första versen sitter jag där med ståpäls", skriver Mikael Pihlblad om Markus Krunegårds Ett liv, Ett lag.

Foto: Öst Media, Bildbyrån/Montage

Norrköping2020-05-07 20:28

Recension

Markus Krunegård
Ett liv, Ett lag
Betyg: 4

Fotbollslåtar är ett märkligt fenomen, det är inte bara en egen genre, det är ett eget universum. Väldigt, väldigt få kan existera utanför sin kontext och nästan alltid hänger deras framgång samman med de sportsliga resultaten (lex "När vi gräver guld i USA", ingen brydde sig nämnvärt om den låten innan det började går bra i VM 1994).

Inmarschlåtarna har blivit en egen lyxigare subgenre till de mer yxiga kampsångerna som varje lag med självaktning har tretton på dussinet av. Joel Almes och IFK Göteborgs "Snart skiner Poseidon" har väl fått sätta lite standard för de svenska inmarschlåtarna och Markus Krunegård sållar sig onekligen till den hymnlika skaran med bravur. Här går Krunegård all in med storslaget ekande piano och effektfulla stråkar.

Jag erkänner att jag kände en viss skepsis innan första lyssningen och bävade för att möta ett pekoral med diverse hejaramsfloskler. Det är så lätt att landa fel hur väl man än menar men halvvägs in i första versen sitter jag där med ståpäls på armarna. Det är inte bara mitt lag han sjunger om det är mina hoods dessutom. Jag är en total sucker för sånt, jag menar hur många gånger har man inte gått upp för backen på Kungsgatan och förbi God vän. Svårt att inte falla för sånt. Det viktiga är dock att texten aldrig skriver oss på näsan, den skulle faktiskt (nästan...) funka lika bra som en vanlig låt. Här finns den nödvändiga berättelsen, gemenskapen, det lätt nostalgiska perspektivet av känslan att gå på match utan ett en enda gång bli övertydlig. Rader som "Allting som har hänt känns när jag ser dig" är universella för alla som någon gång smakat och fastnat för den där svårgripbara känslan av förväntan inför det som komma skall.

När låten öppnar upp sig mot den snygga refrängen har jag inga som helst problem med att föreställa mig en fullsatt Curva Nordahl sjunga för full hals  ” ...Den här stan är ingen stad det är mitt sätt att leva mitt sätt att va, den här stan, ett liv ett lag mitt sätt att va...” Det kommer att bli mäktigt, ingen tvekan. Och en viss pedagogisk utmaning att lära alla texten.

Handlar det bara om inmarschlåtar är det ingen tvekan om att IFK i år kommer att göra en toppsäsong som kommer att räcka väldigt, väldigt långt. Sen ska det visst spelas fotboll också, där är jag inte riktigt lika säker den här säsongen...

Karta: Östgötaporten
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!