Det skulle varit en vanlig träningsdag på Behrn Arena – men vintern gjorde oväntad comeback. Flera ton snö på det för sent uppvärmda konstgräset en tisdag i februari gjorde att tränaren Alexander Axén ägnade en djupanalys åt den senaste cupinsatsen.

Den höll på länge, mycket länge.

Med efterföljande fysträning – en oändlighet.

Men Örebro är en av de mer gästvänliga allsvenska föreningarna. Efter några koppar kaffe, en genomgång av årets årskortförsäljning, dyker till slut vår spelare upp.

Alfred Ajadarevic är precis som storebror Astrit sällan sen med att ge svar på tal. Nordin Gerzic bekräftar det och utnämner "Affe" till omklädningsrummets slarver och glädjespridare – på en och samma gång.

– Han drar sitt strå till stacken, säger Gerzic och skrattar.

Men det finns ett stort utrymme att fylla ut.

Storebror Astrit, som spelade två säsonger i Norrköping och gav IFK miljoner med sitt drömkontrakt med Standard Liège 2012, kom tillbaka till Örebro 2015.

Som Bosman klev mittfältsprofilen åter ut i Europafotbollen.

När vi träffar Alfred är det bara några dagar sedan Astrit avgjorde derbyt mellan AEK Aten och Olympiakos med sitt frisparksmål. "Han behöver knappast betala för någon lunch det närmaste året i Aten", konstaterade en ÖSK-ledare.

– Astrit ringde mig direkt efter. Det var skönt och jag var glad för hans skull. Farsan var därnere med min storasyster och tittade på matchen, efteråt firade de målet, berättar Alfred, som gläds med sin storebror.

Själv kom "Affe" till Örebro sommaren innan. Det blev ett långsiktigt kontrakt men den vänsterfotade yttermittfältaren som provtränat med Leicester och West Ham, men valde den svenska tryggheten.

– Fem år, det är väldigt långt men det är skönt. Det är tryggt, jag älskar det varje dag och ser inga bekymmer med det.

Varför Örebro?

– Det är ett bra lag, satsar på unga talanger. Alla älskar fotboll i den här staden. Vilket lockat mig ändå mer.

Inget med att storebror Astrit var här?

– Han ville givetvis att jag skulle spela med honom. Men när jag kom hit fick jag ett bra intryck och det var det som lockade hit mig. Det var en nackdel för min del att han drog men jag får leva med det. Han tog sin väg jag tar min väg. Vi kanske träffas igen någon dag, vi får se, säger 18-åringen.

Utan Astrit, Robert Åhman Persson och en säsong bakom sig som hade stora förhoppningar som inte infriades, beskrivs Örebro anno 2017 som ett lag med en annan karaktär.

På slutet har spets plockats in genom bland annat nigerianske anfallaren Kennedy Igboananike och franske backen Damien Plessis.

– Vi har fått in bra spelare tycker jag. Filip Rogic, Mårtensson (Johan), väldigt bra defensiva mittfältare. De kan gynna laget väldigt bra. Vi har tappat lite profiler från förra året, men nu är vi mer ett lag. Genom att bygga det kan vi skapa något bra tycker jag. Vi krigar på så får vi se hur det blir, säger "Affe".

Själv har han lite kvar till att bli en etablerad spelare i startelvan.

En helt annan roll och andra dimensioner ska utvecklas för att etablera sig i allsvenskan.

– Det är mycket jag kan träna på men framför allt mitt försvarsspel. Jag kommer från Falkenberg och deras U 21- och U 19-lag. Där var det mer så att jag spelade mitt eget spel. Nu när man kommit till en så pass stor klubb som Örebro måste jag anpassa mig. Jag ser att jag blivit bättre och bättre, mitt offensiva spel hade jag redan. Jag måste kombinera och variera mer och genom att bli taktiskt mer driven blir jag en bättre fotbollsspelare, säger "Affe".

Ordkrigen i media har funnits mellan storebror Astrit och Janne Andersson. Det var inte friktionsfritt under åren i IFK Norrköping, inte efteråt heller. Nationalsånger, om hur Janne ansåg att IFK spelade bättre fotboll utan Astrit och profilens svala inställning till att Andersson blev förbundskapten.

Några rubriker som passerat i riksmedia.

– Det de har haft med varandra har inte jag med att göra. Hade Janne varit min tränare hade jag respekterat honom, det är inga problem för mig, säger "Affe" som nyligen tränat med det albanska U 21-landslaget.

– Om Sverige hade ringt hade det varit klart att jag gått dit. Nivån var inte så jättebra på lägret men det fungerade ändå. Det är ett annat tänk, ett annat fotbollsliv där. Andra spelare med andra egenskaper. Det var kul och det var bara att anpassa sig till det, säger Ajdarevic som först ska anpassa sig till den allsvenska vardagen.

Det yngsta tillskottet från fotbollsfamiljen Ajdarevic har fram till år 2021 på sig.

Det kan bli en bra affär för Örebro.

– Om fem år är jag utomlands i något storlag. I tyska eller holländska ligan, svarar Alfred på frågan vad han gör då.

Ingen tvivlar på det.