Oftast hittar de tillbaka

De har träffats varannan onsdag i 30 år. Helst ska det vara lite djäkligt. Kallt och blött.I helgen hade de sin 600:e tävling.

Miss i nassen.

Miss i nassen.

Foto: Erik Hallgren

Orientering2017-12-13 08:30

Miss i Nassen, Norrköping, är ett entusiastiskt sällskap på 51 bröder som träffas i skogen på kvälls- och nattetid.

Jubileumstävlingen hölls i Åby, "Hammar-nassen", norr om Åby idrottsplats i skogen mot Ngamisjön och Torshag.

– Det var kolsvart, lömskt, blött och halt. Men alla kom tillbaka, berättar Lasse Hammarström som stod för arrangemanget för ett 30-tal startande i tre olika klasser.

När alla kommit tillbaka från skogen samlades man för en gemensam måltid.

– Där kåserade 99-årige Rune Haraldsson om sitt orienteringsliv. Han är en fantastisk berättare, sa Hammarström.

Allt började när Norrköping hade arrangerat Oringen 1984. Hans-Olof Somdal var marmarknadsansvarig för tävlingen och ville gärna behålla kontakten med de kamraterna.

1987 startades Miss i Nassen, Norrköping, efter IFK Lidingös koncept.

– Jag var 53 år när jag drog igång det, nu är jag 83. Det har varit mycket jobb och mycket glädje genom åren, säger Hans-Olof som grämde sig för att ha missat "Hammar-nassen" på grund av sjukdom.

Medelåldern är 67 år och precis som i golfen tävlar man mot varandra genom ett minuthandikapp. Rune, som inte längre ger sig ut i skogen, har högst avdrag, 37 minuter. Medan fyra yngsta (under 40 år) har upp till fem minuters tillägg.

– Den som kommer sist på långa banan får käppen och blir nedflyttad till mellanbanan, berättar Hammarström.

Varje övningsledare arrangerar tävlingen efter vedertagen kutym med egna påfund och tilltag. Svårighetsgraden och galenskapen har varierat under de 30 åren.

– En gång var ena kontrollen i Haga och nästa nere vid hamnen så att vi fick åka spårvagn för att komma till den, minns Hammarström.

Det har varit manipulerade kartor där vägar och stigar tagits bort och spegelvända kartor som ställt till det i Vrinneviskogen.

Hans-Olof Somdal hade en småkuslig upplevelse över tre timmar i snöfall och mörker.

– Jag hade mobiltelefonen i bröstfickan, så kompassen visade fel till den runda karta vi fått. Jag var 80 år då och blev allt lite skrämd. Jag visste inte hur länge jag skulle orka leta. Till slut kom jag till ett hus där jag knackade på och en gumma kunde tala om vara jag befann mig så jag kunde hämtas med bil, berättar Somdal om sitt äventyr.

Ett av många i sällskapet.

– Men helst ska det inte vara för galet.

Under det ljusa halvåret blir det inte mycket till nattorientering, medan det kan bli stadsorientering under de snörikaste tiderna.

Alltid varannan onsdag, med undantag för jul och semester.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!