Ny början för Malin

Viljan i kombination med hennes otroliga känsla för hästarna och hindren. Det är det som tagit henne till den absoluta världstoppen. Årets säsong har inneburit ett slut. Men i och med det också en början. Nya hästar, nya mål. - Jag såg Hugo (Simon) och John (Whitaker) och ville bli som dem. Men det var så långt bort, som en annan verklighet. Jag tänkte inte ens på VM och OS då, säger Malin och tittar ner på sina händer. En vanlig 1.30 såg ju enormt ut för en liten tjej. Men när jag väl var där, på OS, så kändes det självklart på något sätt. Jag hade ju ridit internationellt i landslag hela vägen från ponny så även om jag var ung så kändes det helt rätt. Men det var enormt stort, Atlanta var ett minne för livet. Men när man är inne på banan och startsignalen går, då är det samma fokus som på vilken tävling som helst. Har du något mer att drömma om? - Med varje häst följer nya drömmar. Det har varit en fantastisk tid med Flippan. Men på ett sätt är det också bra för mig att vara tvungen att ta fram de yngre hästarna. Utmaningar är jättekul och med varje ny häst finns nya drömmar, nya mål att sätta upp. Just nu ligger framtidshoppet främst hos Actrice. En dam med humör, ilsken i boxen och nästan het att rida. - Vissa framridningar så spinner det helt i huvudet på henne, hon är på, på, på. Men på banan så ställer hon upp och vill lika mycket som jag. Det är sådana hästar jag gillar. De som vill nolla och är beredda att kämpa för det. Som Espri, hon har ett hjärta av guld. Skulle försöka hoppa stora läktaren här om jag styrde mot den. Och det trots att hon är så känslig. Actrice har till och med fått Malin att ändra vissa av sina vanor. Hon brukar rätta till sadeln innan hon går in på banan. Men det gör hon inte på Actrice. - Hon kan inte stå still innan hon ska in på banan så det är inte läge att börja lossa på sadeln! Malin har bra hästar på gång hemma på Jonstorp och säger att de inte jagar hårt efter nya. Men blir de kontaktade och det verkar intressant åker de och tittar. De riktigt bra hästarna hittar man inte lätt. - Det är sällan man bara springer på en superhäst. Jag har bra ägare men skulle aldrig be någon betala de summor som måste fram för de hästar som redan är stjärnor. Hur kommer det att kä nnas när Flippan lämnar Jonstorp för att åka tillbaka Kristina Larsson i Värmland? - Klart det kommer kännas tomt. Fast jag har ju vetat länge att det skulle bli så och haft tid att vänja mig vid tanken. De två sista åren med Flippan har jag sett som bonusår. Vi känner varandra så väl nu och, det kanske låter konstigt, men det har nästan blivit lite för lätt att trimma henne. Nu är det dags för nya utmaningar! Jag älskar att jobba med unghästarna. Det händer alltid något nytt med dem. De lär sig snabbt men hittar också på en hel del, man får vara beredd på det mesta. Malin vill att hästarna ska vara inridna och ha fyllt fyra innan de kommer till Jonstorp. De hinner bli en fem, sex år innan de kan följa med på någon av tävlingarna Malin åker på. Hemma på Jonstorp finns beridaren Ida Dögl som tar ut dem i mindre klasser på regional nivå. Malin trivs i Norrköping, hon säger att hon definitivt kommer stanna på gården så länge hon rider. Men hon har svårt att ta ledigt, är hon hemma så ser hon till att hitta något att göra. Någon häst kan man alltid rida. - Jag måste åka iväg från hästarna för att kunna ta ledigt. Nu finns ju Alvar att ta hänsyn till också. Men det finns ett starkt stöd runt henne som gör att det går bra. - Fast på vissa tävlingar går sista klassen fram till midnatt, så äter man middag vi ett och ramlar i säng. Klockan sju nästa morgon vaknar Alvar som sovit gott hela natten.... Efter en sån helg är man trött. Men det funkar. Nästa tävling blir holländska Valkenswaard och dit kommer Actrice, Tamina och Espri eller Tornesch följa med. Men först ska flera rundor till ridas här i Falsterbo. Malin tittar på klockan. Det är dags att förbereda sig för femårsfinalen i Scandinavian Open. Det är Corlanda van Breehof och Cisco som ska upp till bevis. Jag sitter på ryttarläktaren och skriver ner mitt möte med Malin Baryard. Framför mig på stora hoppbanan pågår precis femårsfinalens prisutdelning. Malin red en riktigt fin omhoppning med Corlanda van Breehof och slutade tvåa. När hon rider långsidan i ärevarvets galopp så skrattar hon av glädje och klappar hästen. Detta är bilden av någon som älskar det hon gör och har blicken fäst mot fler framgångar.

Ny början för Malin

-Roligast? Det är utmaningarna! Malin Baryard-Johnson lyfter blicken. Man möts av en styrka i de blå ögonen. Blicken hos den som aldrig skulle ge upp.