2014 tävlade han för Strömsholms RSF och var överlägsen vinnare i finalen på Casa de la Marta Bay.
Det var ett stort år för honom med flera 1,50-meterssegrar, men den hästen har han inte kvar nu.
– Nej, den såldes till USA, var elva år och började bli lite gammal. Det är så det är, berättar Marcus.
Nyttiga år utomlands
Kungsgården i Roslagen är basen. Där tar han fram hästar och tävlar med dem så mycket som möjligt.
– 12–14 hästar är det väl i stallet nu, mest unghästar. Det är en jättestor gård som vi driver. Vi är helt självförsörjande på foder.
41-årige Marcus är en Västervikskille som av olika anledningar hamnat i Åby Ridklubb. Han vände hem till Sverige efter elva år utomlands.
– Jag var i England, Irland och Tyskland. Stenhårt arbete hela tiden som beridare. Det kunde vara hur mycket hästar som helst och antalet timmar på hästryggen är värt hur mycket som helst.
Tävlandet går till stor del ut på att ge de unga hästarna rutin.
– Det är kul, det är så vi lever. Det är en livsstil. Det är skönt nu med bara sju hästar här. Det känns väldigt lugnt mot hur en dag är hemma. I dag har jag bara fem starter.
Hustrun Lena och hästskötarna talar om hur varje häst ska ridas.
– Om den är långgalopperad eller kort. Hur den passar i kombinationerna. Det går inte att komma ihåg alla.
Vilket är roligast?– Jag är en tävlingsmänniska, så att vinna de stora hoppningarna är absolut det man lever för. Man vill också ha ett liv utöver det, åka på semestrar, äta gott och åka fint. Det måste man hinna, annars jobbar du ihjäl dig.
"Det är så det är"
I första kvalet lyckades han kvala in stallets förstahäst Calmere till söndagsfinalen.
– Det är den som gått mest och gjort det bäst. Den har mest kapacitet.
Kapacitet att vinna GP-finalen?– Han är för ung. Det här blir tredje stora hoppningen. Han har kapacitet, men det ska gå fort också. Det är inte riktigt det den hästen är bäst på än. Jag får hjälpa honom på vägen.
– Jag har honom gärna kvar något år, men vi får se. Försvinner han är det bara att ta fram en ny. Det är så det är. Man kanske är borta något år, men det går snabbt upp. Det är så vi jobbar. Vi tar fram hästar, sen säljs de på vägen.
På morgonen var han felfri och snabbast med Zayado i en 1,30-metersklass.