Det är ett skifte på gång inför den kommande säsongen. 17-årige valacken Sydney är fortfarande kung i stallet och gör lite som han vill.
Intill honom står nya stjärnan Atina, ett elvaårigt sto, som ska lyfta Viktors hemmasatsning.
– Den särklassigt bästa hästen jag suttit på. Hon är dubbelt så bra som de andra. Hon har en enorm utväxling, är känslig och piggare än de andra, beskriver han Atina, som ska debutera i 1,45-metersklass i år och kanske även 1,50.
För två år sedan vann Viktor 1,50-hoppningen i Norrköping International Horse Show i Åby och han red bra i nordiska mästerskapen lite senare i Drammen.
Därefter lämnade han allt för att prova att jobba utomlands som beridare. Precis som så många andra framgångsrika ryttare gjort.
Det blev olika storstall i både Tyskland och Nederländerna.
– Jag har verkligen försökt. Men det är svårt, man måste ha tur och vara beredd att jobba ihjäl sig. Man får börja från botten och utnyttjas i systemet. Där nere är hästkulturen nästan bara business, tycker han hemma på Storgården i Marby.
Viktor jobbade för många arbetsgivare. Han hade ansvar för ett tiotal hästar som skulle tränas och tävlas med, oftast på lägre nivå än hemma i Sverige. Det var svårt att få chansen på bättre hästar.
– Ridmässigt gav det inte mycket. Jag blev inte bättre. Jag lärde mig inte mycket där nere, tycker han.
24-årige Viktor beundrar de som har lyckats gå den långa vägen exempelvis Henric von Eckermann.
Kompisarna Jenny Johansson, Fredrik Spetz och Jonas Rinné har också gjort samma resa och stött på samma problem.
– Jag har pratat mycket med dem och med Rolf Göran Bengtsson och Malin Baryard Johnsson. Jag har tjatat och fått många råd.
Nu har han med viss besvikelse släppt utlandsplanerna.
– Jag visste att det skulle vara tufft. Men du får verkligen inte ha något annat liv vid sidan. Det finns ingen som lagar din mat och servar dig.
När Viktor kom hem var stallets hästar i toppform (det blev direkt en seger i svår klass) och det är med dem han satsar vidare. Vid sidan av ridningen jobbar han halvtid med bergvärme i familjeföretaget.
– Det är bättre att vara hemma. Jag har fyra egna hästar och skulle behöva två–tre till. De är dyra. Vi letar oslipade diamanter. Jag ska försöka hålla mig på så hög nivå som möjligt med de hästar jag har.
Veteranen Sydney har burit honom långt. Nu hoppas han mycket på stallets ”late bloomer”, Atina och säsongen har börjat överraskande bra. I stallet finns också nioårige valacken So Good (”Rune”).