Med ett JSM-silver och sjätteplats på VM bakom sig överraskade hon alla i saltsänket utanför Arkö förra sommaren. Bara spanjorskan Elisabet Llargues var bättre när Bråvikens stjärnskott tog silver i hemma-VM.
Sedan tog allt slut.
Karriärens största framgång blev slutet på tiden i E-jollen.
- Det ringde en tjej dagen efter silvret. Det var lite sorgligt, men jag sålde den direkt, säger Hanna och tittar ut över småbåtshamnen i Lindö, där fiskmåsar cirkulerar i varm och fuktig luft.
Valet var enkelt.
"Vill verkligen till OS"
Hon hade funderat på att lämna E-jollen redan efter VM ett år tidigare, men fortsatte när Arkösund fick klartecken att bjuda in världseliten.
- Varför man börjar om från botten? Hade E-jollen varit en klass i OS hade jag kanske fortsatt. Jag vill verkligen dit, säger Hanna när hon tagit en grön plaststol ur traven och satt sig ner under plasttaket på Bråvikens SS altan.
E-jollen var tidigare OS-båt, men stängdes ute till förmån för Laser Radial efter OS i Aten 2004.
Hanna Klinga njöt av silvret i hemmavatten, men valde att snabbt lämna en klass på utdöende. I en ny båt satsar hon, och kompisen Sara Engström, mot OS 2016. Redan under våren före VM-succén gjorde de sina första träningar i en 29er, en tvåmansbåt som hör till nyblivna OS-klassen skiff.
Än är det inte klart exakt vilken båttyp som kommer att användas i OS i Brasilien, förbundet velar mellan flera modeller.
- Det pratas om 29erxx. Vi har provat den. Det är samma skrov som på en vanlig 29er, men det är en högre rigg och några påbyggnader till rodret. Den är ett alternativ, men än har inte förbundet bestämt sig, säger Klinga.
Det har dock Hanna och Sara gjort.
Visar att de vill utvecklas
Med stöd från ett projekt i studiestaden Göteborg har de fått chansen att leasa en egen båt. De tränar hårt och slipar på teknik och strategi. Kan de segla tillsammans i en 29er, kan de klara av vilken skiff-båt som än förbundet spikar om något år.
- Vi kommer att försöka visa upp oss nu, innan de bestämmer sig, så att de ser att vi är duktiga och att vi vill utvecklas. Om vi har rätta tänket med pengar och sponsorer ser de att vi är seriösa. Man kan inte bara åka runt på de roliga tävlingarna.
De har byggt ett eget team, skaffat en hemsida och syns i de sociala medierna. Vid deras första stora regatta, i Kiel, blev de bästa tjejbesättning.
Men satsningen kostar, både pengar och kraft.
Sara har erfarenhet av 29ern, men Hanna har tidigare bara tävlat ensam. Det tar tid att ställa om och koppla bort egot.
- Det blir ganska intensivt när man är borta. När man är två är blir det nästan som ett förhållande. Vi får ju diskutera problem och prata ut, precis som i ett förhållande, säger Hanna och förklarar:
- Vi bor, äter och tränar tillsammans. I början tänkte jag nog att det inte skulle bli några problem, men efter ett halvår så började man störa sig på varandra. Det blir lätt missförstånd.
Vid regattan i Kiel kom också det första stora bråket.
- På vattnet är man två personer, men på land är man två andra. Det som sägs på vattnet ska aldrig tas med upp på land, men om man säger något på land däremot, så tar man med sig det ut i båten. Då kan man lätt gnaga på varandra, säger Hanna och funderar när molnen samlar sig över Kolmården.
Mental omställning
- Båda två är tävlingsinriktade och har höga krav på sig själva och vissa saker kan därför gå ut över den andra. Man kan säga saker utan att tänka. Men det handlar ju egentligen bara om en sak. Allt man säger och allt man gör, är till för att båten ska gå snabbare. Det måste man lära sig och förstå, säger Hanna.
Det mentala är den största omställningen?
- Ja, absolut. Om man är själv är alla misstag mina misstag och alla bra saker är tack vare mig. Om jag är arg så kan jag skrika på mig själv eller låsa in mig, men nu har man hela tiden någon man måste ta allt det tillsammans med. Det är det svåraste hittills.
I mitten av juli väntar det första mästerskapet för gast Klinga och rorsman Engström. De kommande veckorna domineras av hårdträning i på västkusten.
EM i Schweiz, som startar den 17 juli, blir ett steg på vägen mot målet fem år framåt i tiden.
- Det är långt bort, jag vet det, och ibland funderar man nog på vad man håller på med. Men i segling tar det ofta så lång tid. De flesta gör två eller tre OS-satsningar, för att i den sista satsningen komma upp i toppen. Just nu ser vi fram emot 2016, men sedan får vi se. Går det bra är det klart att man vill fortsätta, säger Hanna Klinga .