Anders vilja lurade döden

Utan vilja blir man lätt ett offer för omständigheterna. Olyckliga omständigheter sänkte Anders Olsson till livets botten. Med viljan lurade han döden och blev Paralympics mästare.

Foto: Fotograf saknas!

Simning, Vansbro2007-07-10 01:06
Sommarstolen tar emot i Vansbrosimningens målgång. Anders Olsson slår sig ned med hjälp av hustrun Annika efter att han gått i mål som nionde man. Det är ett imponerande resultat av simmaren som är förlamad från midjan och nedåt i den blöta Svenska Klassikern.-Alla kan bli bra om de lägger ned tillräckligt med tid. För att bli riktigt bra måste du vara en talang. Jag är bara bra..., säger Anders ödmjukt. En man som satt 37 världsrekord vunnit sex OS- och och VM-medaljer samt 19 SM-guld.Skadade sig på kontorsstolen
Anders Olssons livshistoria är lika gripande som han är stark. Vi börjar under de första åren av 90-talet då en skada från ungdomsåren gjorde sig påmind och var upphov till inflammationer i ryggen. En lyckad steloperation gjordes av de kotor som krånglat. När Anders kom hem från operationen 1995 så skadade han sig i hemmet.-När jag satte mig på en kontorsstol som brast knakade till i ryggen. Då förstod jag att det var något som gick sönder i kroppen.Läkarna var inte av samma åsikt utan skrev ut smärtstillande mediciner mot värken.I åtta månader.-Till slut så var det min hustru Annika som sa att vi byter sjukhus. Då ändrade de sig och öppnade upp mig. De fann att ryggmuskeln gått av och att det bildats en tolv centimeter lång och fyra centimeter bred svulst av blödningarna från den trasiga muskeln.Ständig medicinering, sängliggandet förbättrade inte hälsan.-Jag hade gått upp bra i vikt så 95/96 var det en ny läkare som tyckte att jag skulle göra en bantningsoperation. "Då kan du gå ner i vikt och börja träna", sa han.Något gick fel under operationen och en sond blåste ner magsyra i lungan som skadas av det starka maginnehållet. Anders Olssons liv hängde på en skör tråd. När läkarna försökte rädda hans liv i respiratorn, inträffar en blödning under en misslyckad ryggmärgsbedövning.Anders blev förlamad från midjan och nedåt.-De erkände direkt, men det finns ingen försäkring för sånt. Läkaren sa att det hade varit bättre om du blivit överkörd direkt av en lastbil, då hade du fått ut något. Men vaddå, jag fick en rullstol, skrattar Anders som då var svag och starkt medicinerad.-Jag var så nära döden man kan komma. Njurar, lungor, lever var helt slut i kroppen. Men jag märkte inte av något då, jag var helt borta och kopplade bort min omvärld. Föräldrar, släkt och vänner kom allt längre bort. Jag talade aldrig i telefon. Jag öppnade inte en dörr.Trappade ner medicinen på egen hand
Anders kom till insikt att han måste bli kvitt sina starka mediciner för att överleva efter år av smärtstillande medel. På sjukhuset sa att han skulle behöva läggas in för avgiftning på åtta månader. Det vägrade han efter alla sjuka turer. Anders räknade istället själv ut hur mycket medicin han var tvungen att minska sin förbrukning med varje vecka för att bli fri från behovet på samma tid. Han skulle göra det helt på egen hand.Omöjligt enligt läkarna.-Jag förbrukade hästmängder med morfin, sömntabletter och muskelavslappnande...ja, allt. När jag minskade med en halv tablett blev jag dödssjuk. Då en gång när jag ändå skulle gå ut till duschen tänkte jag att då kan jag ändå träna lite på armcykeln ute i garaget. Efter det kände jag mig kanon och tänkte att "är det så här lätt räcker det med att jag tränar".Riktigt så lätt var det inte.- Jag fick ta bort en tablett och träna dubbelt så mycket och så vidare. Då lyckades jag hålla det i schack under åtta månader.Och blev ordentligt stark.-Jag tänkte att jag skulle berätta för läkaren att jag hade lyckats, men vänta lite, tänkte jag. Man kan åka på ett återfall, så därför väntade jag ett tag.Till slut ringde han samtalet. -"Det går inte, omöjligt", sa läkaren först. "Men då bär ni tillbaka de mediciner som ni inte använt", sa han sedan. Så vi tog oss dit och ställde två stora kassar med morfin på bänken. Personalen frågade om vi haft allt hemma. Det var en stor seger för mig, säger Anders.98:e plats gav blodad tand
Träningen och en kompis som utmanade honom att simma Vansbrosimmet blev vändningen. 2002 simmade Anders i Vanån och uppför Västerdalälven för första gången och kom i mål som 98:e man. Han fick blodad tand mycket eftersom han dömts ut som elitidrottare.-Jag har 46 procents lungkapacitet efter den misslyckade operationen enligt läkarna, det går inte att bli en elitidrottare med det. Jag tror de har lite fel på det där. Det måste finnas några procent mer någonstans, skrattar Anders.På sitt första simhandikapp-SM så visste han inte vilken distans som han var bäst på. "Ta alla så vet du vad som passar dig", sa en annan kompis. Anders ställde upp på åtta distanser.Hem kom hem med åtta SM-guld.Före Paralympics i Aten 2004 stack Anders ut hakan "För att få lite mer mediabevakning"-Jag är inte den personen som gör så, det blev lite ånger efter en stund. När jag startade i försöken var jag så nervös så jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag visste att det var en dansk och en kines som var bra.Han lät kinesen ta täten till trehundra meter. Anders gjorde ett ryck de sista hundra meterna, men när han var på väg mot mål kom han ifatt.På kvällen ringde han till sin tränare och berättade att "Kinesen han var bra han, vad ska jag göra?"-"Då får du simma fortare", sa han och slängde på luren.I finalen chockade Anders med ett extremt tempo.-Den öppningen hade räckt till världsrekord på 100 meter fritt. Ingen kom ifatt så jag vann, då kändes det rätt så skönt, säger Anders om sitt första OS-guld i Aten.Egentligen var det inte meningen att det skulle bli satsning mot nästa Paralympics i Peking.-Efter Aten gick Kina ut med att de ska vinna allt. Jag tror att både Jonas (Jacobsson) och jag kände samma sak. En liten jävel viskade i örat att så ska det inte bli.Utmana aldrig Anders med att säga vad han inte kan göra.Då fixar han det.
Namn: Anders Per Olsson.Ålder: 42.Bor: I Hagfors, Värmland.Yrke: Sjukpensionär. (jobbade vid Järnverket innan).Familj: Hustrun Annika, sonen Andreas.Älskar: Ärliga människor.Hatar: Falska människor.Favoritmat: Mycket kolhydrater, pasta. Bakad potatis med Skagenröra.Favoritdryck: Vatten.Favoritmusik: Allt med lite drag i som man får lust att träna.Favoritplats: Sommarhuset vid Knon. Där får jag lite arbetsro.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!