Det brukar bli såna här välregisserade kvällar när de stora och betydelsefulla ska hyllas och hedras.

Daniel Sjölunds urflippade farväl ligger fortfarande som en bubblande hinna över Östgötaporten.

Jesper Samuelsson är inte i närheten av att ta farväl av Vita Hästen eller Himmelstalundshallen men hyllades för sina drygt 500 matcher för klubben innan nedsläpp.

Artikelbild

Nytillträdde ordföranden Rickard Rauge med ett par väl valda.

En förinspelad tributfilm med ännu mer valda från Joakim Petersson och Marcus Eriksson.

Sen: Nedsläpp, match och ett Vita Hästen som gick att känna igen.

Långa stunder bättre och rejälare än motståndarna men klen utdelning och 0–1 i baken.

Artikelbild

Bekanta suckar från läktarplats. Pliktskyldig support men jobbiga tankar på verkligheten. På kvalserien.

Ett tag var det så tyst i "Himpa" att Mikael Johanssons, Hästens före detta huvudtränare, taktiska viskning till coachkollegan Mattias Karlin hördes rakt över till pressläktaren.

Det lyfte när Wilhlem Westlund (målskytt två matcher i rad) dundrade in kvitteringen och lyfte ännu mer när Hästen vände till 2–1.

I boxplay.

I ett läge när Henrik Rommel fick hjärnsläpp, checkade Kellen Jones i huvudet och fick lämna isen.

Marcus Eriksson höll undan motståndare och höll blicken framåt på en framstörtande Jesper Samuelsson (såklart).

Lobbpassningen perfekt. Dragningen perfekt. Avslutningen tillräckligt perfekt för att leta sig in i nät.

"Sama" med handen upp mot familjen på sektion J och även om det är en match i en nästan ogreppbar mängd kommer det vara en sekvens som kaptenen minns.

Kvällens i särklass – med hemmaögon sett – starkaste ögonblick. Smedbyfirman. 1000-matchersföretaget gjorde jobbet som så många gånger förr och som de är med för att göra. Som de kommer behöva göra igen och igen när Vita Hästen ska se till att förbli en allsvensk hockeyförening.

Om nyckelduon var klar? Inte då.

Västervik som var väldigt trögstartat kom igång först på allvar i tredje perioden och jobbade in 2–2-kvitteringen i ett läge när Hästen inte kom ur Marcus Hellgren Smeds knä.

Hästen var illa ute och det är då behöver man de största allra mest.

Darren Nowicks utvisning, Hästen i power play och en Marcus Eriksson med bestämdhet till Jesper Samuelsson som sköt.

Returen förvaltade August Gunnarsson med en killerinstinkt som inte direkt präglat Vita Hästen under säsongen.

3–2.

Som också blev 4–2.

Vem som satte punkt i ett tomt VIK-mål: Marcus Eriksson. Såklart.

Tre poäng. Hoppet om att ducka kval lever men det känns klokare att möta de nio återstående omgångarna med en inställning att det är en förberedande fas mot vad som väntar när den allsvenska statusen ska säkras.

"Sama" och "Macke" ser ut att vara redo att dra kvalloket.