Tidningen hade knappt lämna tryckeriet i Linköping, när ordföranden Johan Alsö lämnade beskedet om Vargarnas mest korkade beslut i föreningens historia. Det var strax före Simonstorp mitt i natten, när skyltarna precis visade 70 och man trodde det plötsligt var 1 april.
Jag hade redan då – i väntan på speedway och ovädret på Smedstadion i Eskilstuna – läst vår intervju med en annan ordförande, Peter Hunt , som gett en sällsynt dyster bild av dagens och framtidens fotboll i Norrköping.
Det var också, ursäkta min svenska, en jävla morgon att vakna till.
Vakna och vakna...
Vem hade kunnat sova?
Det var nästan så man ville vända sig om, dra täcket över huvudet och hoppas allt bara var en ond sportdröm i en stad, som ska vara värd för SM-veckan OS-året 2016 och på något sätt bli en av Sveriges ledande städer på idrottskartan under vägen. Det är en del jobb kvar.
Jag försöker verkligen förstå två ordförandens olika utspel. Jag blir inte riktigt klok på varken det ena eller det andra, men vågar skriva så här i följande två meningar.
Alsö och Vargarna lämnar föreningen på högst osäker mark för framtiden.
Hunt och IFK Norrköping gör ett tydligt politiskt utspel och hoppas kunna sätta press på maktens korridorer i Rådhuset. Det är dock högst tveksamt om man lyckas särskilt bra så här i valtider.
Vargarna och IFK Norrköping måste visa upp en gemensam, offensiv och kaxig attityd och vara redo för en kamp på barrikaderna i stället för att stå där med mössan i hand och ett ledset ansikte. Det kan vända trenden. Det kan skapa nya känslor.
I dag är det alldeles för många förlorare.
Det funkar inte.
IFK Norrköping har minst tio omgångar kvar av sin säsong, som fortfarande kan räddas och sluta hyggligt.
Vargarna har absolut inget kvar.
Jag vet inte ens om klubben har någon framtid.
I samma ögonblick Jason Doyle och Marin Vaculik fixade 5–1 i tisdagens sjunde heat och gav den så tappra, trogna vargskaran runt ovalen på Smedstadion hopp blåste ovädret in. Lagledare Peter Jansson log över vargduons uppvisning, allt-i-allo Håkan "Kromis" Kromnér knöt näven med orden "nu vänder vi" och drömmen om slutspel tog fart.
Några timmar senare, när leran torkat i skor, strumpor och byxor, var den krossad.
Ett par timmars diskussioner hit och dit om ny matchdag och jakten på förare var förgäves.
Kunde verkligen ingen ha tänkt efter före och lämnat walk over redan i söndags kväll ? Vad var vitsen med att åka till Eskilstuna och köra om man ändå inte hade råd med slutspel? Vad hände egentligen under det här dygnet? Gjorde ingen läxan? Gjorde ingen en verklig analys av konsekvenserna av en walk over?
Många frågor, men inga tydliga svar.
"Det främsta skälet är den korta tiden som det blir till ett slutspel när vi tappar ytterligare tid. Vi känner inte att vi hinner sälja in det ordentligt" , sa Johan Alsö tidigare.
Jag trodde man vägde in ett slutspel i tankarna inför säsongen och hade en viss beredskap för det. Det är ju ingen omöjlighet, när sex av åtta lag går dit.
Nu är det för sent.
Vargarna står med skammen inför hela Sverige och kan ha skrämt bort både framtida förare och ledare.
Vi väntar på alla papper på bordet, som kan ge någon rimlig förklaring till det här agerandet. Den sportsliga ledningen, förare, sponsorer och näringslivet väntar också. Det har varit en jobbig säsong med mycket regn och trist program med många matcher mitt i VM-fotbollen, men någonstans känns det som om man missat rejält i arbetet före säsongen.
Det måste ha gjort särskilt ont i Peter Janssons stora varghjärta under natten och dagen. Han har under sina åtta år varit ifrågasatt för sina taktiska val och tankar i vissa matcher, men hans personlighet och hans trygghet har alltid varit en viktig grund under många oroliga stunder. Han har varit med klubben genom två tragiska dödskrascher och ekonomiska kriser, men nu fick det vara nog.
Jag förstår honom.
Till 100 procent.
Under hela dagen har också debatten rasat vidare på sociala medier, där många av Vargarnas supportrar känner sig lurade och förrådda av den klubb man följt i vått (!) och torrt. Deras tålamod har testats och prövats mer än en gång under åren.
Jag är inte säker på att de orkar så mycket mer.
Vem kan klandra vargvännerna i så fall?
Har de ens ett lag att följa?
God natt.