31-åringen, tillbaka för femte gången i Linköping och sporthallen, blickade ut över fyrglasbanan där han precis besegrat finländske Henrik Mustonen i tre raka game.
Han sa:
- 74 egyptier...74 av mina landsmän. Det känns oerhört deprimerande när man tänker på det.
Riskerar inte allt
Tragedin och det ofattbara våldet efter fotbollsmatchen mellan al-Masry och al-Ahly i onsdags kväll satte sina spår på den nyblivne världsfyran. Även om livet som squashproffs betyder många och långa utlandsvistelser har han sin bas i Kairo och Egypten är fortfarande hemma. Men allt kan ändras, Darwish riskerar inte vad som helst för att stanna på hemmaplan.
- Blir det bråkigt igen så vet jag inte...jag kommer att vara orolig för min familj hela tiden när jag är iväg och spelar. Om det behövs så måste jag flytta därifrån. Jag älskar mitt Egypten, men inte till vilket pris som helst. Jag måste kunna träna och tävla ordentligt, squashen är mitt levebröd, säger han.
Ett år har gått sedan upproret startade på Tahrir-torget, ett år som många hävdar har präglats av passivitet från polisen och ökad brottslighet som följd.
Säkert som förr
Karim Darwish, som planerar att åka hem efter turneringen i Linköping, håller med och säger:
- Det har varit upp och ner, men man märker att polisen inte är på plats lika ofta som förr. Det enda jag vill är att Egypten ska bli ett säkert land, som det var förr. Just nu är det inte den bästa atmosfären.
Matchen mot finske talangen Henrik Mustonen var som väntat bara en lagom uppvärmning för tuffare matcher i turneringen. 11-7, 11-7, 11-4 skrevs segersiffrorna till för Darwish.