Ingen kan beskylla IFK-managern för att fega sig tillbaka in i säsongen. Den taskiga säsongsstarten har satt Peking i ett jaga-läge och då är det trepoängare som gäller.

Fyra anfallare i startelvan, Christoffer Nyman, Jordan Larsson och Kalle Holmberg längst fram och Simon Skrabb kvar på ena kanten.

Ihop med herrar Simon Thern och Alexander Fransson som gärna sätter iväg framåt fanns det en uppenbar risk för ett framtungt men också svårstoppat IFK mot Sundsvall.

Artikelbild

I första halvlek fick vi båda delar.

Christoffer Nyman nickade två gånger innan den tredje skallen satt.

Jordan Larssons 2–0-mål, ett halvdant skott som touchade en Sundsvallspelare och in i nät, summerade hans pånyttfödelse.

Därmellan och efter kunde det varit tre-fyra i nät bakom Isak Pettersson men Linus Hallenius och "Giffarna" som går alla sorters matcher för tillfället tar stryk på planen och blöder ett öppet sår ekonomiskt.

IFK Norrköping och Jens Gustafsson satsade, vågade och vann.

Dumdristigt, på gränsen till självbedrägeri, att skicka ut lag med den balansen när det i motståndarlaget finns så många fina spanska fötter och en bolldansande Maic Sema som älskar sina ytor rättvänd.

Kan man tycka.

Och man kan sätta ett stort fett "flax" som förklaring att IFK Norrköping kom undan med seger och en hållen nolla, men Jens Gustafsson visade något som inte känns igen och som saknats.

Han stampade sönder sin försiktiga framtoning.

Han skickade en signal till omgivningen att hans lag går för det. Självklart har kryssandet satt IFK i en bära eller brista-sits (ord som

Gustafsson själv använde) och gamblingen gick inte bara hem poängmässigt.

För många gånger, vid för många tillfällen, har IFK Norrköping känts för färglösa för sin egen trupp. Från Göteborgsmatchen och framåt har laget kopplat ett gemensamt grepp för att hiva sig tillbaka in i säsongen och den här charmiga flirten med egna publiken kom perfekt i tiden.

"För att vi ska vinna ännu mer förtroende från publiken och er och att vi ska känna att vi spelar en fotboll vi kan stå för är det en viktig del", sa IFK-managern och smekte en hel fotbollstad medhårs med sina ord.

När den sköna försommarkvällen började skymma sjöng Curva Nordahl om att Jordan Larsson är bättre än sin far.

Om att krossa Bajen och hade innan det välkomnat tillbaka Andreas Johansson som var en av personerna som uppmärksammades i 200-klubben med aftonens mest äkta jubel.

– Som vi har kommit igång har publiken kommit igång. Jäklar vad Curva Nordahl körde, fortsatte Jens Gustafsson.

Jag är övertygad att det finns ett tydligt samband.